Kväva känslor? - omöjligt



Stack hem till Anna igår när morsan blev aggressiv. Sov där inatt för att få lite ro.
Lite svårt det med tanke på att jag tidigare igår upptäckt att min kille skrivit på sin msn 17/2 att han var "singel"... (2 dagar kvar till 5 månadersdagen?) och den 26/2 hade han skrivit "Sherin(L)"  det var dagen innan han åkte..
Så hela natten har det där jävla namnet gnagt sönder innuti mig.

Försökte ringa han nu när jag kom hem, men det va typ hans släkting som svarade. Antar att Naswan tränar lr något. Hans släkting kunde i alla fall inte svenska och började skrika till alla andra att de va en suedi som ringde. Ha ha ha... har aldrig känt mig så förolämpad förut.

Jag satt med Anna och Hanna i kyrkan idag både ute och inne, lekte med hennes hond o hade lite skoj. Försökte att dränka allt det jobbiga i att vara glad. Fast jag har ju sedan långt innan insett att det inte finns något sätt att kväva mina känslor.

Åkte hem för en liten stund sen för att pappa ville prata med mig. Och vi pratade väll i 2-3 minuter innan mamma började skrika på mig. Då gav jag upp. En ny regel i huset är att låta henne skrika så mycket hon vill och vi ska bara sitta och ta all skit utan att ta åt oss. Det gick inte jag riktigt med på. Fattar inte min familjs "psykologiska tänkande".

Det enda positiva är ju att min bror kom hit idag, har dock inte hunnit träffa han än. Han åkte ju in till stan.
Ska försöka ta mig igenom resten av kvällen. Imorgon blir det Soc-möte ensam. Hoppas att jag äntligen får en person som kan ta tag i allt på riktigt.

Ska ringa min boy lite senare och fråga vem fan Sherin är, för jag mår dåligt.

Peace out
..v,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback