You live and you learn


Sitter hemma hos Anna och skriver igen.

Har precis konstaterat att man får ta allt som det kommer, övervinna rädslor och lära utav det man går igenom.

Eftersom Nasho lämnade mig 4 dagar innan våran 9-månadersdag har jag mått ganska mycket upp och ner. Bestämmde mig för att inte prata med han igen, utav rädsla för vad han skulle säga. Så i stället skulle jag gå bakvägen och utnyttja hans kompisar lite på information. Det vill säga få reda på varför det nu tog slut.

Planen var att låtsas vara upp över öronen förälskad i hans kompis ( vi kallar honom X )
Så jag satt och smsade med X i flera dagar och skulle försöka få honom att öppna ögonen för mig. Det var otroligt lätt eftersom han har varit kär i mig sen i December. Allting gick superlätt fram till att jag frågade X om hur Nasho mår nu. Tänkte bara visa att även om jag "hatar" honom så kan jag prat om honom.
Då fick X för sig att jag fortfarande älskar Nasho, och fick därför talförbud om det ämnet. Mr X sitter och öppnar upp sig för mig och han vill att vi ska träffas. Men jag är ju inte ett dugg intresserad av honom, jag vill bara veta exakt varför ett nästan 9 månader långt förhållande fick dö ut i sanden. Så Mr X sitter nu och bekänner alla sina tidigare handlingr och önskningar om hur det skulle ta slut mellan mig och Nasho. Och han skriver varje dag, flera gånger om att han vill träffa mig.

Själv vill jag bara spy i floder varje gång jag måste skriva att jag inte leker, att jag vill ha honom, att jag är kär och att han betyder allt. - Tomma ord helt utan innebörd, som jag vet kommer såra.

Planen lyckades altså inte, nu har jag bara en kärleksdåre efter mig.

Idag inne på msn såg jag att Nasho var inne, så det fick bära eller brista. Jag skrev hej till honom och vi kallpratade lite. Tills jag frågade varför han inte tyckte om tjejer och vad som hade vart fel på mig.

Han började vräka ur sig lögner om att "jag inte lyssnade på honom", att jag "inte tänker på framtiden", att jag "polisanmäler mina vänner".
- Men vem fan är han att dömma mig!?
Jag har alltid lyssnat på hans ord. När jag blev slagen, utav de han kallar för mina vänner, så tänkte jag bara på en enda människa. Och det var han.
Han hade ju tidigare sagt till mig att jag inte ska bråka och slåss. Endast därför slog jag inte tillbaka.
Och med det beslutet kom min famtid in. Om jag hade slagit tillbaka så hade jag släppt iväg min dröm om mitt framtida jobb.

Det förklarade jag för honom när han får för sig att framtiden inte är så långt fram. Han påstår att jag inte jobbar, att jag är stor nog att tjäna egna pengar. 
- Jag trodde att framtiden var något som tog vid när man klarat av det man redan såg framför sig. Såsom att gå klart gymnasiet, plugga på högskola. Efter det kommer framtiden in för mig.
För Nasho börjar framtiden i morgon.

Men vem fan e han som ska kräva att jag jobbar och tjänar pengar innan jag är 17, när han 19 år gammal inte tränar en enda krona eller ens har ett jobb. Hans inkomst är A-kassa och det räknas tydligen för han.

Vilka är vi att dömma andra såsom han dömmer mig? Den enda du någonsin ska dömma är dig själv. Det säger jag till alla för ingen har rätt att dömma en annan människa.

Och endå så älskar jag den här 19-åriga Nasho, mer än jag älskar någonting annat. Vi kan säga obesvarad kärlek och olycklig kärlek. För mina känslor för han kommer aldrig att spela någon roll. De blir inte vi igen.

Peace out
..v,

Kommentarer
Postat av: Anonym

han e ju mongo

2010-03-01 @ 17:22:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback