Kärlek är fult

För vissa är kärleken det underbaraste i heeela världen. Hur man kan gulla runt och pussas & kramas, säga vackra saker till varandra, hålla i handen, vara varandra nära och se varran djupt in i ögonen. Man kan komunicera utan ord och vet exakt vad den andra tänker. Hur man kan ligga bredvid den andre och leka med dens händer... Känna att man helt enkelt hör ihop.

Det där har jag aldrig fått känna. Jag vet att jag är kär. Jag har fjärilar i magen. Det känns som ett stort svart hål som suger in kall-luft. Det käns tomt och ihåligt. Obehagligt. Kyla, kyla - cold as ice. Gråter i floder. Kärleken är svart. Vi är så långt ifrån varandra. Så jävla långt ifrån. Du är så kall. Det blåser en isande vind i min mage varje gång du är kall. Fjärilarna i magen skulle lika gärna kunna vara maskar som äter upp mig innifrån. Du får mig att känna mig patetisk. "Fjärilarna" du ger mig får mig att bli... Kissnödig? Dom fladdrar och flyger, gör mig nervös.

Och bara tanken av att du inte pratar med mig längre gör mig så pass ledsen att jag inte orkar någonting. Mig själv skiter jag totalt i, bara du mår bra. Hur sårad jag är blir, hur dåligt jag än mår... Så är du min allra första kärlek. Allt känndes så bra i början, som om det skulle kunna bli vackert. Jag tappar aldrig hoppet om min vision. Jag tappar aldrig tron. Vill vara med dig. Kunna prata med dig. Jag vet nu vad kärlek är, för mig  är den ful. Hoppas och vill att det blir du & jag i lycka.

Peac out ..v,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback