Jag förstår inte det där med killar på samma sätt som förut.

Eller rätt och riktigt jag förstår mig bara inte på den här killen. Hur jag än försöker att vara gullig på alla sätt & vis, offra mig och ställa upp så är vi fortfarande där vi var från början... Om ens det. Han är den första killen som jag har problem med att läsa av och det skrämmer mig. Vi dejtar bara fortfarande och det är helt lugnt för mig. Det tänker jag inte säga något om men jag fattar bara inte vem han är.

Jag är helt vilse i pannkakan och det känns som att ju mer vi pratar med varandra så sjunker jag längre och längre ner i smeten. Som att gräva sin egen grav. Jag har vart mig själv hela tiden och försökt göra dig glad på alla sätt, men det känns som att jag inte räcker till. Som att du redan vet att det inte är mig du söker men att du inte säger något. Mina ansträngningar känns bara förgäves. Jag kämpar men får inget tillbaka.

Jag vet inte vad mer jag ska göra...

But I love you, I love you, I love you, I love you baby.

Peace out ..v,