Tjaaaa

Jag kom precis hem från en lång dag. Började med skola från klockan 8.00 till 14.45, fick mvg- på tyska-glosorna från förra veckan, ett berömm från min Italienskalärare angående en dialog på Italienska och så ett Mvg på provet/läxförhöret. Det kändes underbart och dagen blev bara bättre allt eftersom.

Var hemma hos Fredrik runt 4-tiden och låg o myste i sängen. Fick en hel del eftärlängtade pussar, dock endå alldeles för få. Jag skulle kunna ligga o pussa han dygnet runt år ut o år in, fast det är ju väldigt tidskrävande, man ska vara nöjd med det man får har jag lärt mig.

Styrde käk efter nån timmes pussande, VÄRLDENS GODASTE pannkakor. Tänker faktiskt inte ta åt mig äran för det, han var så duktig så med stekspaden och smeten. Supergott verkligen. Han och jag måste vara bäst på att laga mat. Jag kommer aldrig tröttna på hans överraskningar.

Tycker dock att det är lite småskumt... sen jag träffade honom har jag känt mig bättre i nästan allt. Jag prestrerar bättre i skolan och på gymmet, jag känner mig psykiskt starkare och mer mentalt fokuserad. Det är som att någonting har saknats innom mig så otroligt länge, som ett 5000-bitars puzzel där man tappat en enda liten bit till himlen. Helheten i mitt liv har aldrig vart densamme som med den nu hittade puzzelbiten. Jsg känner mig äntligen hel, han får mig att bli hel. Fredrik är liksom allt och massor med mer.

Tyvärr blir jag oerhört osäker med allt eftersom han själv inte vet vad han vill än. Det jag är mest rädd för är att han en dag om ca 2 månader ska säga att det inte känns bra, do kommer jag stå där som en idiot med krossat hjärta och lova honom vänskap i stället. En vänskap som består av tårar, ursäkter för att inte ses och slutligen bara 2 själar som strövar fritt mot nya mål i livet HELT oberoende utav varandra. Så vill jag inte att det skall sluta, jag får ta vad jag får och göra det till de bästa. Med tiden kommer svaren, tills dess vill jag leva i den lycka jag står i nu.

Peace out ..v,