En lång dag fylld av sorg, om man kan kalla det så. jobbade från 12.30-17.00 fick i stort sätt bara sopa golv, torka bord, sopa ute, tömma soptunnor och leta efter mer skräp att slänga. Eftersom man gör detta själv medan alla andra står i kassan får man mycket tid till att tänka för sig själv. Och idag var väll inte den bästa dagen för sånt precis...


Hade jag stått i kassan hade jag ju inte hunnit tänka på mig själv alls. Vet inte hur jag ska uttrycka mig längre utan att repetera allt jag tidigare skrivit. Jag kan inte förklara hur jag känner längre allt är bara tomt. Det fattas något. Det känns som att jag är mätt på allt förutom det som saknas, problemet är att jag inte vet vad som saknas.


Det är bara jobbigt att gå runt och titta utan att se - att känna utan att känna.
Jag vill så mycket men tankarna ger mig helt enkelt begränsad frihet numera :(