Vet inte riktigt men känner mig övergiven och vilse.

En konstig känsla som sprider sig som en rök i magen, mer som stoft än rök egentligen. I alla fall, det sprider sig och som en virvel tar det över i magen. Om det är bra eller dåligt är jag inte säker på däremot får den mig att känna mig tom... Som att allt har lämnat mig. Hoppet är det enda som håller mig kvar, hoppet som jag inte vet ifall det sviker mig eller ger med sig. Jag känenr mig så fruktansvärt ensam och avvisad...

Sviker det så faller jag och jag kan klättra upp än en gång, ger det med sig så klättrar jag upp högre än någonsin förut. Det är svårt att säga nu, men snart får vi se. Allt känns luddigt så som bommul i mina vener men där är det... Will this ever get to an end?

Peace out ..v,