Jag vet inte längre om jag vill hoppas och tro (Enligt jordens alla Svensk-lärare är det här inte ett bra sätt att börja något på - Ajja, bajja på mig).
Jag vet vad jag vill. Varför kan inte du bara bestämma dig för vad du vill? Ta inte åt dig för mycket av det här inlägget - det är ju bara som JAG känner och tänker just nu. Jag vill varken hoppas eller tro - jag vill veta.

Så varför kan du inte bara sätta dig till ro, ensam och bara tänka på vad du vill? Jag tror nämligen redan att du vet. Jag tror att svaret är exakt detsamma som för en månad sedan. Du behöver inte skydda det, du tycks visa det tillräckligt tydligt redan. Och har jag fel så visar det bara att du verkligen behöver tänka mer. Det finns inga genvägar för att ta sig fram till ett svar.

Om du är osäker på mig så kan jag här o nu berätta att jag inte längre dömmer dig för något. Det du gör varken förvånar eller shockar mig. Det finns inget med dig som jag ogillar annat än att du tar ut dina aggressioner på mig. Jag har lärt mig att acceptera den du är lika väl som jag accepterar allt du gör. Jag har visat vad jag går för, jag har visat vem jag är. Jag har inget mer att bevisa. Jag är varken sämre eller bättre än du redan sett.
Jag skulle tycka om dig, lika mycket som jag gör nu, om 50 år.

Det sägs att det inte finns någon garanti för kärlek. Såklart det inte finns någon garanti som gör att du kan lösa in kärleken om den går sönder. Men jag tror endå att där finns en garanti. I alla fall kan jag garantera att jag alltid kommer att vara den jag är. Dock att garantin förändras för varje dag eftersom jag som människa växer. Garantin kommer att följa mig igenom mitt liv och utvecklas - men jag kan alltid garantera att jag är den jag var - bara mognare.

Jag vet inte längre om jag vågar hoppas eller om jag vågar tro. Din tystnad släcker min brinnande låga. Ju starkare jag känner för dig desto osäkrare blir jag av din tystnad. Det här är inte lätt för någon av oss. Kanske kan en gnutta ansträngning löna sig? Jag dör inte av ett nej - så skör är jag inte. Jag har hört att sanningen svider fast det har jag aldrig lidit utav. Det är bara löngner som gör mig illa. Face it then beat it. Jag står stadigt.

Gör mig ledsen om det är vad du måste. Bättre att få andra att falla i tårar genom att vara ärlig än att själv falla i tårar för en framtvingad lögn. Jag önskar att du hade pratat mer om vad du känner och exakt hur du känner än att bara lyssna på hur och vad jag känner. Jag väntar på ditt val, och - ja det låter hemskt att säga så, valet är ditt, bara ditt. Låt mig få veta när du är klar så vi kan befria oss själva från det fängelse av tankar vi låst in oss i. Du vet vad jag vill, kan du bara försöka ta reda på vad du vill?

Peace out ..v,