Why can't I just let you go?


Jag tänker på dig och jag saknar dig.


"Jag tog bussen hem ifrån en kompis igår kväll, vi hade legat i sängen och kollat på Tv då jag såg att klockan var tio i 7 redan. Om jag skulle hinna hem innan 21 var det dags att röra sig nu. Vi gick ut till bussen och när jag insåg vart bussen hade sin slutstation blev jag som fastfrusen.


Vid slussen hade jag två val, hoppa av nu eller åka vidare. Jag åkte vidare, även fast det innebar en ca 45 minuters omväg hem... Vid slutstationen klev jag av. Jag gick över vägen till pressbyrån och ställde mig utanför. Jag blickade ut över alla busshållplatser, fäste blicken vid en av dem i hopp om att se dig. Jag log åt min egen naivitet i samma stund som jag vände mig och började gå mot tunnelbanan. Det var väl självklart att du inte skulle vara där. Satte accesskortet mot avläsaren och gick igenom spärren medans jag sneglade upp mot avgångstavlan för bussarna. Bussen mot dig skulle gå om 5 minuter.


För en sekund funderade jag på ifall jag skulle ta den bussen en bit, men jag slog bort den tanken. Vad skulle jag göra när jag var vid din hållplats? Kliva av, sitta kvar, gå hem till dig? Skulle jag våga ringa på? Jag åkte upp för rulltrappan, gick ut på perrongen och tände en cigg. Såg ut i mörkret över alla byggnader med upplysta fönster, på andra sidan bron. Där, långt bakom allt, bor du. Jag kände mig stolt. Jag var där igen. Jag var där helt utan anledning, men jag var där. Jag kände mig mer hemma än jag gjort på länge. För en stund kändes det som att jag hade världen i mina händer och att jag var en vinnare. För en stund kändes det som att jag nu var färdig med dig och nu kunde gå vidare.


När tunnelbanan kom kunde jag inte låta bli att kika efter dig. Fortfarande hoppades jag på att få en liten glimt av dig. Kände mig lite patetisk och kunde inte låta bli att le. Klev in i tåget och gick längst fram, som så många gånger tidigare. Satte mig med ryggen mot allt det vackra och efter någon minut försvann det bakom min rygg. Jag var lycklig."


Jag trodde att jag lämnat dig bakom mig efter igår, att jag var klar med dig. Men natten visade på annat. Jag drömde om dig, den vackraste drömmen sen vår tid. Jag kunde inte se skillnad på ifall det var dröm eller verklighet. Du är saknad. Allt hos dig är saknat.