Hann inte mer än att lägga mig i sängen förrän det var dags att kliva upp igen, igår.
Fick ett samtal av en kompis som tydligen hade blivit misshandlad på en fest och han ville absolut att jag skulle komma ut och prata med honom/trösta honom. Så det var mitt mission inatt, att försöka prata och lugna en sönderslagen, alkoholpåverkad vän. Var inte det lättaste faktiskt eftersom det var otydligt ifall han ville ha tröst eller bara träffas. Han var ju rätt stolt över att han lyckats slå ner 2/6 pers samtidigt som det såg ut som att han skulle börja gråta av smärta vilken sekund som hellst.


Nu tror ni säkert att min vän fick ett helt om-möblerat ansikte med sprucken läpp och blåtira... Men icke, han hade bara en massa sår på armarna, ser ut lite som att han hamnat i catfight och inget annat. Fast jag får ju lita på honom när han säger att han blev sparkad eftersom han har ont överallt.


Jag kände mig i alla fall glad när jag lämnade honom... Glad över att jag kunde ställa upp och finnas där.