Efter helgens berg och dal-bana är jag på fötter igen. Helt slut i huvudet men jag ska kämpa på. Kändes jättebra att vara tillbaka i skolan faktiskt. Rätt värdelöst då man hört lärarnas snack förut (vill hellst bara komma igång med uppgifterna). men det känns bra att jag tar tag i det nu och slipper dra ut på det.


Min soc ringde idag också, efter att ha fått veta hur jag mått i helgen, bara för att kolla upp med mig om det stämde eller inte. Nu väntar faktiskt en utredning av mitt psykiska mående. Då är det "upp till bevis", har jag någon störning eller är det bara hjärnspöken som håller på? Det får jag snart veta. Känns ändå väldigt skönt att hon ringde och bokade tid till mig för det går inte att leva så här längre. Det tar för mycket på orken och krafterna.


De krafterna jag har vill jag ägna på skolan och arbetet där. Samt mitt eget välmående.