Vill tacka de tre som betyder mest i mit liv.. Tack mina älsklingar Jennie, Anna och Nashwan för att ni fick mig att gå till den först jobbintervjuven. Tack för att ni stod vid min sida och gav mig energi till att orka. Tack mina änglar för att ni finns.

Sen vill jag tacka mitt inre jag för att jag inte tog bussen hem utan lyssnade på mina sötnosar och faktiskt åkte till Barkarby. Hade ju lika gärna kunnat sitta kvar i Rinkeby på en parkbänk o sovit. Men nej, någonting kanske sa till mig att det här var en chans som jag inte fick missa under några som helst omständigheter.

Jag tackar därför min styrka och mitt undermedvetna. Men det är er jag ger äran till.

Peace out ..v,