Jag kommer tillbaka
Dagarna blir bara jobbigare och jobbigare att ta sig igenom. Det känns som att vid varje glädjande tillfälle, faller jag 10 meter djupare ner i skiten. Som om jag har lovat någon att inte vara glad. Jag kan inte längre vara glad utan att behöva tvinga fram det. Den som en gång fick mig att lé, har tagit min glädje ifrån mig. Jag kämpar för att överleva och hur dramatiskt det än låter så finns det inget kvar i mitt liv att kämpa för. Jag lever som av ett under. Smärtsamt men sant.
Allt jag förut hade är som bortblåst. Hur jag hamnade här orkar jag inte tänka på idag. Jag orkar inte stå upp för allt som har hänt i mitt liv. Jag orkar inte analysera mina handlingar och se konsekvenserna bakom det. Hur lågt jag har kommit och hur fast jag än är i den här skiten. Så kommer jag tillbaka. En dag är jag stark nog att ta mig upp igen. En dag ska jag visa er. Jag kan allt när jag orkar, när jag har kraften till det. Jag kommer att repa mig. Någon dag kommer jag stå där, starkare än någonsin och se ner på er som fick mig hit. En dag men inte idag, inte i morgon. Jag vet inte när. Men den dagen kommer. Och när den kommer så är jag tillbaka. Både starkare och med mer vilja. Då slutar jag inte kämpa för mitt liv. Då ger jag aldrig upp
Peac out ..v,
Kommentarer
Trackback
