Tack för att du ger mig chansen att hitta någon bättre
'Nuff said
Bortaplan
För ovanlighetens skull slutade lördagskvällen i Mr X säng.
Ringde honom tidigare under kvällen för att se om kvällen verkade luta åt sovsällskap, men hoppet dog i samma sekund han svarade i telefon. Något om att han inte hade tid, att han hade nog med problem som det var... så nu är jag tydligen bara ett problem...
Gjorde mig ordning inför natten och la mig i sängen för att glo lite på nätet innan läggdags. I samma sekund som jag stängde av datan för att locka fram John Blund fick jag ett sms... "Sov hos mig". 1000 tankar for genom huvudet i rapidfart; skulle jag åka dit, skulle jag låta bli, skulle jag strunta i att svara?! På 2 sekunder hade jag flugit upp ur sängen och dragit på brallorna, kollat SL och var på väg ut genom dörren, innan jag ens själv förstod vad jag höll på med.
Vi möttes upp en bit ifrån mig och tog taxi hem till Mr X. Kollade några klipp på datan och började kolla film med lite kramar och gos. Efter nån timme började tårarna rinna, murbruket höll inte längre, stenarna for i backen en efter en, han hade knäckt mig. Och poppulärt var det inte när tårarna upptäcktes, helt blöt om kinderna och Mr X skulle ge mig en puss på kinden när han upptäckte det. Jag försökte vifta bort det, sa att jag inte grät - fick ont i hjärtat av att jag inte vågade stå för det. Hade ju bara kunnat säga som det var "ja jag gråter, jag orkar inte med det här längre". Det enda jag inte orkade var att vara stark.
Jag blev tvungen att säga varför jag grät även fast jag varnade honom för att han inte ville höra, och rätt hade jag för han ville inte höra... "lägg av, inte ikväll", "sluta nu" var responsen. Jag bestämde mig där och då för att jag var starkare än så. Lade mig åt sidan ett tag för att lugna ner mig, torka tårarna och se vidare på filmen men Mr X hade andra planer. Blev lite mys innan vi somnade vid 3-tiden, för första gången med ryggarna mot varandra.
Gick upp kvart i 7 för att åka till jobbet. Drog på mig kläderna och kunde inte sluta tänka på hur dumt det kändes att "ligga som en man". Ta det man vill ha och försvinna i gryningen - not my style. Men jobbet kallade. Blev en seg dag i telefon. Slumrade nästan till ett par gånger och när jag slutade kl 18 längtade jag hem till sängen och sömnen. Men nää jag ville inte sova så tidigt. Kollade på solsidan och sedan Beck. Därefter chattade jag lite med vänner på facebook innan jag äntligen kunde sova.
Jag vet egentligen inte varför jag har emot att sova hos killar, tror det kan vara för att jag inte vet vart jag kommer men vet vad jag själv har hemma. Tror denna bortamatch slutade oavgjort.
Ge tillbaka mitt kändisskap
Jag googlade mig själv här om dagen (som om ni aldrig googlat er själva) och upptäckte till min förskräckelse att det nu mera bara finns några få bilder på mig om man söker på bilder... Jag har blivit mindre "känd" än jag var för... alternativt mer okänd än förr. Nu får jag börja om på nytt för att återfå mitt ö-kändisskap. Skratta alla ni smo förstod den där!
Hur jag ska göra eller vad jag ska göra har jag ingen aning om än men när jag kommer på något kommer det vara bra.
Officiellt
Jag firar en vecka som normalviktig, nere på 74kg nu. Det var år sedan sist. Är officiellt inte tjock längre! WEEEEEIIII :D:D:D Trivs som jag mår nu men vill gärna bli lite mindre. Funderar på att köpa gymkort i morgon när lönen trillar in så jag kan börja lite smått.
Ledig idag hade fullt av planer men som vanligt har man bara legat kvar i sängen, har ju trotts allt fram till läggdags på mig. Ska ordna i garderoben och försöka få ner grejer i byråerna som jag löpte för ett tag sedan så det inte är lika pryttligt här. Måste diska och fixa helgens matlådor, vad nu det kan tänkas bli.
Don't play games
VARNING!!! Historien om Mr X är inte så ljus som jag fått den att verka tidigare så det här inlägget kan komma att ge dig blandade känslor.
Det började redan förra fredagen, då jag inte hört av Mr X under hela kvällen, han brukar ju höra av sig på fredagar och/eller lördagar, but this time he didn't... Orkade inte tänka mer fram och till baka på vad han vill med allt så jag beslutade att avsluta det hela snabbt - för mitt eget bästa. Jag älskar dig. Tre ord som stöter bort alla idioter ur ens väg, tre ord som förklarar känslan för en människa som inte ens en bok kan beskriva.
Och jag hade rätt... Jag hörde inte av Mr X, jag fick visserligen ett svar tillbaka en timme senare ett "nej". Enkelt och kort... och kallt. Irritationen växte och växte för varje dag. Jag visste om att jag nu byggt på min mur med ytterligare några stenar, han skulle inte komma åt mig efter de tre orden. I måndags gick det iväg ett nytt SMS till Mr X, en förklaring till varför jag skrivit det. Något i stil med att han stöter bort mig och att jag därför behöver stöta bort honom för att må bättre själv.
Fick inget svar innan igår (fredag). SMSen blev många, korta, kyliga. Jag bestämde mig för att gå in i dimman för att slippa tänka och för en gång glömma allt. Jag och Mickan drog till ett uteställe för att dansa bort tiden, träffa folk och ha kul och allt var riktigt kul tills Mr X kom. Min dimma försvann och med ens blev jag helt klar i huvudet. Varför var han tvungen att komma dit? Jag hälsade inte utan gick rakt förbi, kände mig aningen dryg så gick tillbaka efter en stund och sa hej... Ingen direkt reaktion, ingen kram, bara ett "stelt hej, hur mår du?" Jag pekade på Mickan och sa att jag va där med en kompis och gick igen.
Funderar på att gå hem men jag var där först, det är min kväll och ingen jävel ska få förstöra den. Mr X tar tag i mig för att prata och jag försöker att inte lyssna på vad han säger utan bygger på min mur med en ny sten för varje lögn jag hör han säga. Till slut får jag nog, jag vill inte höra mer bullshit, jag viker av och går för att hitta Mickan.
Efter en stund kom Mr X kompis mot mig, vek inte undan för att gå förbi utan går i stället rakt in i min axel. Onödigt. Han säger att jag är dryg och jag förvandlas genast till den där uppkäftiga lilla tonåringen jag en gång var, då jag var rapp i käften och egentligen tänkte mig för alldeles för sällan innan jag pratade, frågade honom vem det egentligen var som var dryg. Gick för att dansa med Mickan. En kille som jag trott spanat på henne hela kvällen kommer fram och börjar dansa med mig. Först bara en kul grej sedan intensivare och tätare, kroppar som möttes... Käns skönt att äntligen få tillbaka kontrollen över kvällen och kunna parta loss igen då jag i ögonvrån ser både Mr X och hans vän.
Det som kändes kul blev plötsligt obekvämt och hjärtskärande. Det gör lite ont att se han se mig i armarna på någon annan. Samtidigt har jag inga förpliktelser gent emot Mr X , han äger inte mig. Jag dansar vidare med killen tills någon kommer fram till mig. Mr X vill nu försöka prata med mig igen efter att jag tidigare gick ifrån honom. Vi går undan och börjar om men samtalet handlar nu om att han "förstår" vad jag försöker med, att han "förstår" att jag försöker göra honom svartsjuk - vilket inte alls var min tanke eftersom jag blev illa till mods när jag såg att han kollade. Han säger att det gör ont att se mig dansa med någon annan och jag känner hur jag tycker att det är skönt att han blir lite sotis så jag vet att människan i alla fall känner någonting för mig.
Vi kommer fram till en deal... Mr X får böna och be en stund men till slut tycks vi vara sams igen och bestämmer oss för att gå hem. Vi pratade en del på vägen hem. Om saker jag aldrig tidigare vågat ta upp för att jag inte varit intresserad eller velat ha svar på. Vissa saker fick mig att önska att vi aldrig gick undan för att prata igen utan att jag stod kvar och dansade med den andra. Andra saker fick mig att känna mig mer lik Mr X.
Hemma i sängen fortsatte samtalsämnena flöda, fick svar på en hel del frågor och nu kan jag inte sluta undra var han vill ha mig... Han sa själv att vi inte är tillsammans och att han kan göra vad han vill men att jag dansade med någon annan gjorde han ledsen. Vad är det med killar att vilja ha kakan OCH äta den? Jag måste ju få leva under samma vilkor?! Det kan ju inte vara fritt för han men inte för mig. Även fast tusen nya frågor har kommit upp i huvudet efter natten kan jag inte hjälpa att sakna honom...
Jag älskar hans närhet när vi är med varandra, den trygghet han ger mig och värmen i hans armar. Han är liksom min Mr X, inte bokstavligen eftersom vi inte har ett förhållande, men han är min lilla Mr X, min lilla, dumma, korkade, svartsjuka, superstörda Mr X. Jag hoppas han håller vår överenskommelse för det gör ont när stenar släpper från min mur - det gör ont när mitt hjärta brister, det gör ont att få en lögn kastad i ansiktet - veta att det är en lögn men ändå hoppas att han är ärlig för att sedan omfamnas av sanningen och känna hur sveket drar över mig.
I Want Him To Be Afraid Of Loosing Me, But The Game Has To Be Playd By The Book
Med dig är jag störd
Jag vaknade 06.50 igår morse - olyckligare än någonsin.
Bredvid mig / halvt under mig låg Mr X och drömde så sött. Det har aldrig någonsin varit så jobbigt att gå upp till jobbet som då. 98% av min vilja ville sjukanmäla sig och de andra 2% ville tjäna pengar.
Hann i alla fall ligga kvar i sängen och gosa lite innan jag var tvungen att springa till bussen. Natten bjöd på de mest störda stunder jag vart med om. Nyptävlingar, brottningsmatcher och andra knasigheter ägnar vi oss till om nätterna, när vanliga par guppar under täckena.
Mr X har öppnat upp sidor hos mig som jag själv inte visste fanns.
Det är som att jag med honom är mer mig själv än jag någonsin varit mot mig. Jag tror nästan vänner skulle beskriva mig som allvarlig, seriös, trevlig och supermysig - för jag är väldigt allvarlig som person. Med Mr X är jag barnslig, gosig och ganska störd.
Har du till exempel haft en sugtävling på varandras läppar med någon? Prova inte! Jag hade ett sugmärke i 2 veckor. Resultatet efter alla våra nyptävlingar har slutat i samma resultat - ett blårke här och ett där.
Egentligen kanske inte det gör så mycket. Han lämnar kvar en minnesfläck på min kropp så slipper jag känna mig lika ensam i veckorna då vi inte kan ses.
Hans avsikt är väll inte sådan men det blir enklare för mig att tänka så.
I alla fall... när jag gick hemifrån igår lämnade jag nycklar kvar till det sovande mysteriet som inte orkade gå upp. Fick sedan veta att han hade legat kvar till kl 11.
På väg hem efter jobbet kunde jag dock inte låta bli att hoppas på att han ändå hade tagit med sig nycklarna eller stannat kvar hela dagen för att överraska mig. Jag visste ju att det nog inte skulle vara så men hoppet är väl det som alltid lämnar en sist? Till min besvikelse var det ju såklart inte så.
Han hade inte ens bäddat sängen. Lägenheten var precis så som jag lämnade den minus Mr X i min säng.
Helgerna med Mr X är helt underbara, vardagarna är dock en tortyr, varje söndag får mig att vilja snabbspola fram till fredag så jag kan få träffa honom igen. Vardagarna blir så långa när man bara tänker på honom hela tiden. Miljoner frågor utan svar som snurrar i huvudet .
Jag vet vad jag känner för Mr X & jag hoppas att han känner samma sak.
