Kan inte sätta ord på hur jag känner mig idag.... det är som att jag bara vill blöoauelau, argh frustrerande! It's like I want to smash my forhead in to the wall a couple of times and then blöoauelau... Vet inte vad det betyder eller vart jag fick det ifrån. Men jag vet att jag inte vet ett smack om nånting just nu.


Det känns som att alla vet men inte jag!!!


Vill gråta en stund, men varför skulle jag gråta? jag har inget att gråta för, eller? Sammtidigt vill jag bara skratta... ett sånt där bubblande asgarv som aldrig tar slut, men så glad är jag väl ändå inte? OH MY GOD WHAT'S HAPPENING TO ME?!?!?!? 
I'm out of words... well not really, you get it, don't you?!


Sadfaced again... vilket jobbigt inlägg det blev. ALDRIG någonsin har jag varit så här förvirrad förut, åååååååh vad allt är jobbigt.


Vi kompromissar med ett happy sadface för att det skulle kunna vara värre... Men samtidigt hade ALLT varit lättare om jag visste vad jag inte vet. Och nu blev det krångligt igen. Kan inte folk bara säga vad de tycker och tänker så man slipper undra. Liksom säga saker rakt ut av ren ärlighet. Inte för att nån har ljugit. Men det känns som att det är något jag borde veta som jag inte vet! Eller nått jag borde fatta som jag inte fattar.


Mindfuck'd... allt är bara så otroligt typiskt. Varför nu?! och VARFÖR NU?! Typiskt, typiskt, typiskt... alltid samma visa. SLUTA VARA SÅ PARANOID, tror att "smashing my head in to the wall" känns som en bra idé just nu. Ångest? Är det ångest? Nej det är inte ångest!!! Det är jag som är för feg för att göra något åt saken? För feg för att ifrågasätta.


Jag förstör allting för mig själv! Alltid. När jag äntligen får det jag vill så blir det ändå inte rätt. TYPIIIIIIISKT!
Sadface... BIG SADFACE - Crocodiletearsadface!!!! Chai-te mums. Torka tårar! Back to bussines... Jag vill inte låta 1/1-20/5 2010 upprepas. Det är därför jag vart singel så länge. Rädsla, sorg och tårar. Kärlek är till för självdestruktiva, särskillt när den är obesvarad som den var då. Kärlek är en drog, jag var beroende av den. Kär i kärleken och hög på den. Mitt beroende ar brutet och jag vill inte falla tillbaka. Jag är rädd för att falla tillbaka i hur det var då. 


Men det är inte samma sak nu. Jag vill falla tillbaka. Falla tillbaka i det som inte är självdestruktivt med kärlek, fastna i det som inte blir beroendeframkallande. Jag vill inte bli kär i kärleken. Jag vill bli älskad!


En dag - men inte idag. Jag har inte bråttom. Kanske blir jag lite klaustrofobisk när jag tänker tillbaka, kanske känns det som en fobi. Jag blir instängd när jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Men jag är redan ur. Och jag är mer än redo för att gå tillbaka. En dag - men inte idag, en dag vill jag bli älskad!