Den lovade operations-storyn


 Jag blev skjutsad till Danderyds sjukhus tidigt på morgonen den 5/4 och fick gå upp på avdelningen och byta om till operationskläderna. Fick dricka 2 små shottar med söndersmulade tabletter som gjorde att jag inte skulle ha så ont efter operationen. Efter ca 10 minuter kördes jag ner till en vänthall där en läkare kom och skrev på min mage. Sedan var det bara till att vänta på att få köras in i verkstaden.


När jag rullades in på operation kändes det fortfarande oerhört långt bort att jag skulle opereras. Jag fick flytta mig till en annan "säng" där jag skulle opereras. Med armarna rakt ut och stickande EKG-lappar i pannan skojade jag med sköterskorna att det var synd att det bara var skärtorsdag och inte långfredag eftersom jag kände mig som Jesus på korset. Jag kommer inte riktigt ihåg allt som skedde minuterna innan operationen då det var väldigt många sköterskor och läkare runt mig. Två narkossköterskor, en sköterska som tryckte syrgasmasken hårt mot ansiktet, en doktor och så 2 andra som jag inte har en aning om vad de gjorde där.



Innan operationen berättade de för mig att när operationen var klar skulle jag väckas och flyttas över i min sjukhussäng igen men att jag kanske aldrig skulle komma ihåg uppvaknandet. Det gjorde jag... Minns att de väckte mig och sa hur lång tid operationen hade tagit och att de nu skulle flytta mig. Hur jag flyttades minns jag inte. Sedan vaknade jag upp någon timme senare på uppvaket helt klar i huvudet men med tunga ögonlock. Hur mycket jag än önskade att jag kunde hålla ögonen öppna gick det inte. När sköterskorna märkte att jag var vaken stoppade de en tuss i näsan på mig (som åkte ur varenda gång jag somnade till och vred huvudet åt motsatt håll). Jag vaknade för övringt en gång i kvarten när blodtrycksmätaren sattes igång automatiskt.

 

När jag tröttnat på att något spännde runt armen och att tussen med narkosmedel åkte ut hela tiden så fick jag den smarta idén att bara jag håller ögonen öppna och pratar lite grann så kanske jag blir hämtad och rullad in till min sal i stället. Där kunde jag säkert få sova ifred utan något runt armen. Och planen fungerade! Jag kom tillbaka upp till min sal vid 11-tiden på förmiddagen och en sköterska gav mig ett glas vatten och ett glas nyponsoppa. Nyponsoppan var för övrigt det godaste jag visste efter att ha levt på kräksmakande dietshakes i 3 veckor. 

 

Jag sov av och an hela dagen, hade besök av mamma, pappa & Sandra, löste korsord, lyssnade på musik och var till och med uppe och gick lite i korridoren. Sköterskorna ville ju verkligen att man skulle vara uppe och gå. Toalettbesöken tjatades det om hela tiden och det var rätt lustigt att gå på toa. Kände mig aldrig kissnödig och det gick heller inte att slappna av i blåsan efter operationen. Det värsta av allt, måste jag säga, var att resa sig ur sängen. Eftersom min muskelvävnad var trasig på 5 ställen fick jag ju inte sätta mig upp bara sådär utan det var ett helt projekt bara att ta sig upp.

 

Min sal delade jag med 2 äldre tanter. Den ena var näst intill heldöv och den andra var sinildement. Först tyckte jag bara synd om dem båda men när det var dags att lägga sig för kvällen tyckte jag mer synd om mig själv. Den döva tanten hade inga problem... Den senildementa däremot var helt väck. Hon gick upp en gång i timmen för att sakta röra sig mot mig med händerna först och jag vaknade upp så fort jag hörde henne bortifrån sin säng. Hon skulle in i min garderob där hon rotade fram min väska för den skulle hon tydligen gå på toa i tyckte hon - det tyckte inte jag. Läkare fick leda tillbaka henne till sängen gång på gång men då skulle tant minsann inte sova utan gå till blöjsk¨åpet för att hitta någonting anständigt att ha på sig till julottan. Det hela slutade med att hon fick insomningstabletter och när hon ändå inte förstod att hon skulle ligga i sängen och sova fick de köra ut henne i korridoren så att jag kunde få sova ostört.

 

Jag vaknade tidigt morgonen efter av att snöblandat regn smattrade mot rutan. Hade enormt ont i magen och armen så fick kalla in sköterska för att få smärtstillande och efter det lyckades jag somna om igen. Kl 9.00 blev jag väckt för att det var frukostdags. Nyponsoppa till mig och smörgåsar, youghurt och flingor till tanterna. Jag var mycket piggare och läkaren sa att jag skulle få åka hem samma dag om jag kunde behålla 7 dl vätska. Jag åt nyponsoppa och drack vatten med tesked, fick soppa till lunch och kl 15 kom pappa för att hämta mig.

 

Efter 4 dagar hemma hos mina föräldrar var jag trött på att äta flytande föda, särskillt så som de suktade mig med massa god mat. Jag började äta vääääldigt små portioner vanlig mat, drack fruktsoppa och kräm men mådde under omständigheterna bra. Efter 2 veckor tog jag min första "utflykt" ut ur huset. Fick sitta och vila rätt ofta men det gick väldigt bra ändå. Efter 4 veckor kom jag tillbaka till skolan och fick bara bra bemötanden. Utom en dag då jag bara var dit för att hälsa på efter ca 3 veckor. Skolan bjöd på 3-rätters middag och jag kunde ju inte äta utan bara smaka några tuggor av allt. Det tyckte inte serveringspersonalen om... Det var tydligen ett tecken på att jag "gillade maten" med sarkasm i orden. Bara att skaka av sig. Jag kan ju inte tvinga i mig en skagentoast, en entrecôt med potatisgratäng och sen desert på det. Vi kan ju dra parallellen från igår då det var midsommar... Jag åt 2 sillbitar och 2 små färskpotatisar + en skiva gravad lax sen var jag proppmätt!

 

Nu har ni fått storyn ;) Hoppas ni orkade läsa allt och att ni orkar kika in senare ikväll då jag släppar min lilla hemlis för den kan jag inte hålla hemlig längre ;)

  

 

 

Trackback