Bortaplan
För ovanlighetens skull slutade lördagskvällen i Mr X säng.
Ringde honom tidigare under kvällen för att se om kvällen verkade luta åt sovsällskap, men hoppet dog i samma sekund han svarade i telefon. Något om att han inte hade tid, att han hade nog med problem som det var... så nu är jag tydligen bara ett problem...
Gjorde mig ordning inför natten och la mig i sängen för att glo lite på nätet innan läggdags. I samma sekund som jag stängde av datan för att locka fram John Blund fick jag ett sms... "Sov hos mig". 1000 tankar for genom huvudet i rapidfart; skulle jag åka dit, skulle jag låta bli, skulle jag strunta i att svara?! På 2 sekunder hade jag flugit upp ur sängen och dragit på brallorna, kollat SL och var på väg ut genom dörren, innan jag ens själv förstod vad jag höll på med.
Vi möttes upp en bit ifrån mig och tog taxi hem till Mr X. Kollade några klipp på datan och började kolla film med lite kramar och gos. Efter nån timme började tårarna rinna, murbruket höll inte längre, stenarna for i backen en efter en, han hade knäckt mig. Och poppulärt var det inte när tårarna upptäcktes, helt blöt om kinderna och Mr X skulle ge mig en puss på kinden när han upptäckte det. Jag försökte vifta bort det, sa att jag inte grät - fick ont i hjärtat av att jag inte vågade stå för det. Hade ju bara kunnat säga som det var "ja jag gråter, jag orkar inte med det här längre". Det enda jag inte orkade var att vara stark.
Jag blev tvungen att säga varför jag grät även fast jag varnade honom för att han inte ville höra, och rätt hade jag för han ville inte höra... "lägg av, inte ikväll", "sluta nu" var responsen. Jag bestämde mig där och då för att jag var starkare än så. Lade mig åt sidan ett tag för att lugna ner mig, torka tårarna och se vidare på filmen men Mr X hade andra planer. Blev lite mys innan vi somnade vid 3-tiden, för första gången med ryggarna mot varandra.
Gick upp kvart i 7 för att åka till jobbet. Drog på mig kläderna och kunde inte sluta tänka på hur dumt det kändes att "ligga som en man". Ta det man vill ha och försvinna i gryningen - not my style. Men jobbet kallade. Blev en seg dag i telefon. Slumrade nästan till ett par gånger och när jag slutade kl 18 längtade jag hem till sängen och sömnen. Men nää jag ville inte sova så tidigt. Kollade på solsidan och sedan Beck. Därefter chattade jag lite med vänner på facebook innan jag äntligen kunde sova.
Jag vet egentligen inte varför jag har emot att sova hos killar, tror det kan vara för att jag inte vet vart jag kommer men vet vad jag själv har hemma. Tror denna bortamatch slutade oavgjort.
Kommentarer
Trackback
