Don't play games
VARNING!!! Historien om Mr X är inte så ljus som jag fått den att verka tidigare så det här inlägget kan komma att ge dig blandade känslor.
Det började redan förra fredagen, då jag inte hört av Mr X under hela kvällen, han brukar ju höra av sig på fredagar och/eller lördagar, but this time he didn't... Orkade inte tänka mer fram och till baka på vad han vill med allt så jag beslutade att avsluta det hela snabbt - för mitt eget bästa. Jag älskar dig. Tre ord som stöter bort alla idioter ur ens väg, tre ord som förklarar känslan för en människa som inte ens en bok kan beskriva.
Och jag hade rätt... Jag hörde inte av Mr X, jag fick visserligen ett svar tillbaka en timme senare ett "nej". Enkelt och kort... och kallt. Irritationen växte och växte för varje dag. Jag visste om att jag nu byggt på min mur med ytterligare några stenar, han skulle inte komma åt mig efter de tre orden. I måndags gick det iväg ett nytt SMS till Mr X, en förklaring till varför jag skrivit det. Något i stil med att han stöter bort mig och att jag därför behöver stöta bort honom för att må bättre själv.
Fick inget svar innan igår (fredag). SMSen blev många, korta, kyliga. Jag bestämde mig för att gå in i dimman för att slippa tänka och för en gång glömma allt. Jag och Mickan drog till ett uteställe för att dansa bort tiden, träffa folk och ha kul och allt var riktigt kul tills Mr X kom. Min dimma försvann och med ens blev jag helt klar i huvudet. Varför var han tvungen att komma dit? Jag hälsade inte utan gick rakt förbi, kände mig aningen dryg så gick tillbaka efter en stund och sa hej... Ingen direkt reaktion, ingen kram, bara ett "stelt hej, hur mår du?" Jag pekade på Mickan och sa att jag va där med en kompis och gick igen.
Funderar på att gå hem men jag var där först, det är min kväll och ingen jävel ska få förstöra den. Mr X tar tag i mig för att prata och jag försöker att inte lyssna på vad han säger utan bygger på min mur med en ny sten för varje lögn jag hör han säga. Till slut får jag nog, jag vill inte höra mer bullshit, jag viker av och går för att hitta Mickan.
Efter en stund kom Mr X kompis mot mig, vek inte undan för att gå förbi utan går i stället rakt in i min axel. Onödigt. Han säger att jag är dryg och jag förvandlas genast till den där uppkäftiga lilla tonåringen jag en gång var, då jag var rapp i käften och egentligen tänkte mig för alldeles för sällan innan jag pratade, frågade honom vem det egentligen var som var dryg. Gick för att dansa med Mickan. En kille som jag trott spanat på henne hela kvällen kommer fram och börjar dansa med mig. Först bara en kul grej sedan intensivare och tätare, kroppar som möttes... Käns skönt att äntligen få tillbaka kontrollen över kvällen och kunna parta loss igen då jag i ögonvrån ser både Mr X och hans vän.
Det som kändes kul blev plötsligt obekvämt och hjärtskärande. Det gör lite ont att se han se mig i armarna på någon annan. Samtidigt har jag inga förpliktelser gent emot Mr X , han äger inte mig. Jag dansar vidare med killen tills någon kommer fram till mig. Mr X vill nu försöka prata med mig igen efter att jag tidigare gick ifrån honom. Vi går undan och börjar om men samtalet handlar nu om att han "förstår" vad jag försöker med, att han "förstår" att jag försöker göra honom svartsjuk - vilket inte alls var min tanke eftersom jag blev illa till mods när jag såg att han kollade. Han säger att det gör ont att se mig dansa med någon annan och jag känner hur jag tycker att det är skönt att han blir lite sotis så jag vet att människan i alla fall känner någonting för mig.
Vi kommer fram till en deal... Mr X får böna och be en stund men till slut tycks vi vara sams igen och bestämmer oss för att gå hem. Vi pratade en del på vägen hem. Om saker jag aldrig tidigare vågat ta upp för att jag inte varit intresserad eller velat ha svar på. Vissa saker fick mig att önska att vi aldrig gick undan för att prata igen utan att jag stod kvar och dansade med den andra. Andra saker fick mig att känna mig mer lik Mr X.
Hemma i sängen fortsatte samtalsämnena flöda, fick svar på en hel del frågor och nu kan jag inte sluta undra var han vill ha mig... Han sa själv att vi inte är tillsammans och att han kan göra vad han vill men att jag dansade med någon annan gjorde han ledsen. Vad är det med killar att vilja ha kakan OCH äta den? Jag måste ju få leva under samma vilkor?! Det kan ju inte vara fritt för han men inte för mig. Även fast tusen nya frågor har kommit upp i huvudet efter natten kan jag inte hjälpa att sakna honom...
Jag älskar hans närhet när vi är med varandra, den trygghet han ger mig och värmen i hans armar. Han är liksom min Mr X, inte bokstavligen eftersom vi inte har ett förhållande, men han är min lilla Mr X, min lilla, dumma, korkade, svartsjuka, superstörda Mr X. Jag hoppas han håller vår överenskommelse för det gör ont när stenar släpper från min mur - det gör ont när mitt hjärta brister, det gör ont att få en lögn kastad i ansiktet - veta att det är en lögn men ändå hoppas att han är ärlig för att sedan omfamnas av sanningen och känna hur sveket drar över mig.
I Want Him To Be Afraid Of Loosing Me, But The Game Has To Be Playd By The Book
Kommentarer
Trackback
