God Jul mina nära och kära. Ta hand om varandra i helgen och ät inte för mycket gott.


Slänger upp en dagsfärsk bild senare när jag är färdigfixad för dagens julfirande.

Hunnit göra mycket den här veckan. Bland annat julpyntat lägenheten och julstädat. Nu sitter jag uppe hos mormor i Gävle och myser. Blir kvar här till Onsdag eller Torsdag nästa vecka, får sällskap av kusin också.
Ikväll blir det tantvarning på hela högen då vi ska spela bingolotto ^^ traditioner går inte att bryta.


Förra julen åkte vi till Egypten och jag har haft ångest i 2 veckor över att jag vill tillbaka. Saknar det något enormt. Blir dock en svensk jul i år, undrar vad tomten har med sig till mig. I år är jag ju så otroligt tråkig så jag önskar mig faktiskt inget särskillt. Har allt jag behöver för tillfället. Ska väll köpa lite heminredning om jag får pengar annars vet jag faktiskt inte.


Det enda jag önskar mig är ett lyckligt 2012 med kärlek och värme ifrån alla håll och kanter, förra årets nyårslöfte var att unna mig själv lite mer lyx och det tycker jag verkligen att jag gjort ^^ Nästa års löfte blir att jag ska ut på "dejtingmarknaden" Det är dags att hitta mig en pojkvän

Var på thaimassage igår... Idag kan jag inte röra mig.
Gör fruktansvärt ont och smärtar i hela kroppen om jag så ens försöker byta ställning i sängen. Jobbigt med massörer som inte pratar svenska och som skrattar när man säger på engelska att det gör ont.  Trodde att hon skulle bryta nacken av mig i slutet då hon böjde huvudet åt ena hållet i ett stenhårt grepp och sedan sågade med underarmen mot nacken och axeln. Klassisk massage var otroligt skönt men det här var bara en enda plåga.


Aldrig igen!

Skulle ju skriva om helgens bravader som jag lovade. Men efter att ha tänkt efter så hoppar vi över det med tanke på att jag trott att vi hade skitroligt när vi kanske inte hade det egentligen. Eller vad vet jag? FBlev anklagad i måndags för att jag snackat skit om en (hade inte en aning om vad jag sagt). Sen såg jag ett halvt blogginlägg om mitt betéende där jag inte fattade mer än att det handlade om mig. Det hade jag inte ens fattat om det inte var så att jag blev anklagad i måndags, minst sagt förvirrad just nu.


Jag som alltid brukar vara den som får komma ihåg allt som hänt åt alla andra dagen efter är plötsligt den som inte har en enda aning om vad jag sagt eller gjort. Har en minneslucka på exakt allt jag sagt och gjort under ca 2 timmars tid. Kommer ihåg att jag lämnade stället med alla...minneslucka...väntar på bussen med några...minneslucka...sitter på bussen...minneslucka...väntar på pendeln...minneslucka...sitter på pendrln...minneslucka...väntar på bussen i kallhäll och ringer pappa för att jag inte orkar åka hem till mig, då är jag på det klara igen. Varenda samtal jag haft med folk från att vi började bowla på andra runfan är HELT borta ur mitt minne. Det jag minns av upprabblade saker är några få sekunder som att jag hörde tunnelbanan gå över huvudet på mig när jag väntade på bussen i Kista, såg stoppknappen på bussen, stod på påerrongen i Spånga, o sen sätena på pendeln.


Vissa saker jag fått berättat för mig är jag helt chockad över att höra då det verkligen inte är likt mig eller något jag ens i min vildaste fantasi skulle få för mig att göra, vilket jag tydligen gjort ändå. Men Sandra det var ju så skönt att glida rumpan mot dina lår xD skämt å sido. Nej Känns fruktansvärt att jag tappade kontrollen så mycket som jag måste ha gjort. Vad kan jag säga full som en kastrull och glad som ett blad. Blandade känslor av det jag fått berättat för mig. Resten kommer jag ju inte ihåg.


Inge mer alkohol under tiden jag tar tabletterna i alla fall.

Karatefylla i helgen.
Bloggar när jag kommer hem från skolan så får ni veta vad jag har gjort ;)

Mår dåligt över att jag nästan slutat blogga. Nu är det skärpning på det, många som sagt att jag får ta och uppdatera lite oftare (skratt). Fattar inte vad som är så roligt med att följa min blogg. Skriver ju inget speciellt egentligen.


Sen sist har jag i alla fall fått ut en diagnos. Eller nästan i alla fall. Har träffat en psykolog vid 3 tillfällen för att få veta vad jag lider av på insidan. Träffade även en läkare för slutgiltlig bedömning i Fredags. Vi gick igenom de 10 vanligaste diagnoserna för att se vilka som stämde in mest. Resultatet av hela "resan" blev antidepressiva tabletter. Började med dem i Tisdags och sedan dess har jag kännt mig oerhört uppåt, vilket är konstigt eftersom en bieffekt ska vara att man blir mer deprimerad till en början. Å andra sidan har jag bara tagit 25mg i 3 dagar så bieffekterna klubbar väll ned mig snart. Ska börja med 50mg på Onsdag. Förstår i alla fall varför folk kallar dem lyckopiller, länge sedan jag var så här glad i själen sist.


Ni får mer ingående information när jag vet exakt vilken diagnos jag fått. Än så länge har de bara sagt att det är en ospecificerad typ av depression och ångest. Innan månadens slut vet jag mer.