En faschinerad filosofs funderingar

Det är märkligt egentligen hur sinnesintryck så som dofter, musik och allt där imellan påverkar våra hjärnor i den grad att de kopplas till minnen. En doft här och vipps flyger tankarna till en plats eller person som denna är kopplad till, en låt där och hokus-pokus dyker ett minne av ett tillfälle upp i hjärnverksamheten. Det är helt magiskt hur allt även är kopplad till dåliga och goda minnen - ett märkligt fenomen! 

Har funderat på detta i några dagar då jag återupplevt dofter och låtar som jag har kopplade till särskillda tillfällen, platser och personer. På mindre än en sekund får jag upp en bild av tillfället då jag hörde låten eller kände doften även fast det kan ha varit flera år sedan sist och något jag vanligtvis inte tänker på. Sen finns det tillfällen jag tänker tillbaka på sedan en kort tid tillbaka som jag funderar över varje dag. Jag skulle vilja påstå att jag är väldigt påverkad av sådana intryck och har kommit fram till att många dåliga minnen fått mig att hysa agg mot personer helt i onödan samt sympatiserat med människor som inte alls varit värda min sympati.
 
Att känna med och hysa agg gentemot fel personer tar på krafterna och jag har därför beslutat att begrava min stridsyxa och gömma undan min sympati tills verktygen är användbara på riktigt.
 
Saknad - är också det något jag brottats med den senaste tiden. Personer jag hållt mig undan ifrån och andra som jag på andra vis inte längre har i min närhet. Även här spökar mina intryck av dofter, känsel och hörsel då dessa får mig att minnas tillbaka.
 
Där fanns en person som hade mycket humor och visa ord att dela med sig utav, en glad "göteborgare" (numera är en av mina vakande änglar) som lärde mig hur man trimmar kött och hur kaffe smakar olika beroende på hur vattnet man använder är. Jag tänker särskillt på dig varje gång jag steker kött och varje gång jag dricker kaffe.
 
Sedan har vi givetvis den mytomspunna Mr.X... Du kanske inte lärt mig någonting av vikt men du har hjälpt mig att finna mitt riktiga jag och att leva efter mottot, eller kanske skall man kalla det klychan: "Du lever bara en gång". Våra stunder tillsammans har präglats av både skratt och gråt i mitt fall och jag är väldigt lycklig över det vi haft som fått mig att våga mer. Du finns i mina tankar och jag påminns ofta om dig av sinnesintryck. Doft, musik och känsel. På gott som på ont...

Det är otroligt hur D'banj kan få mig att vilja skaka rumpa på en bardisk igen och hur vaxet Maria Nila kan få mig att vilja hoppa på personen som använder det. Det är en gåta hur hjärnan fungerar!