Jag har alla möjligheter som hellst i mitt liv och jag ska i fortsättningen göra precis vad jag känner för. Ska spara ihop lite pengar och leva livet jag alltid drömt om. Nu lät det säkert som att jag tänkte ta första bäste flyg till Los Angeles och få mina drömmar uppfyllda. Ja, jag har alltid drömt om lite lyx men jag ska börja med mig själv.


Sanningen är att jag alltid drömt om rikedom. Varumärken i mängder, fixade läppar och bröst. Jag ska göra allt jag vill. Man blir inte lyckligare av pengar men jag tror att jag blir lyckligare om jag får hitta mig själv och faktiskt sätta mig in i livssituationen jag alltid velat leva i. För att komma dit behöver jag, just det - pengar. Sen ordnar sig resten.
Så mitt måtto nu mera får vara: Köp dig lycklig.


Jag vet att jag föddes till något annat än vad jag är. Visst jag kanske inte är en Hollywoodstjärna, men jag bor i Sverige och vi har väll samma förutsättningar till ett lyckligt liv här som där. Man ska kunna göra vad man vill här i livet och jag ska testa på en ny livsstil.


Mitt nyårslöfte var att unna mig lite mer lyx har jag lyckats hittills? Jag tycker det. I små doser i alla fall. JAg har satt mig ute på uteserveringar med ett glas vin, det tycker jag är lite smålyxigt. En vardagskväll med gott sällskap och ett glas vin. Har alltid mörk choklad av kvalité i kylskåpet så jag kan unna mig en liten bit när jag känner för det. Och sminket... Sminket som var huvudpunkten i mitt nyårslöfte för mer lyx, har jag bytt ut helt. Har gått ifrån att köpa det billiga till att investera pengarna i den lite lyxigare klassen. Har bytt ut H&Ms läppglanser mot Face Stockholm (bara ett exempel) Sen måste jag dock erkänna att jag köper H&Ms nagellack, men det är för att jag leker lite med färger och motiv än så länge, så fort fingrarna blivit mer flinka ska jag även byta ut det mot dyrare märken.


Brands baby! Det är dags för mig att uppnå min rikedom. Jag ska bli lycklig i mig själv. Och jag behöver lite hjälp på vägen. Tommy Hilfiger, Ralph Lauren & Coco Chanel - Here I come. Fått ett erbjudande av en vän att köpa hennes Mulberry väska som står helt oanvänd. I think I will! Dags att kasta ut mina hemskt dåliga kopior ur garderoben och proppa in nytt, exklusivt, fint!

Efter helgens berg och dal-bana är jag på fötter igen. Helt slut i huvudet men jag ska kämpa på. Kändes jättebra att vara tillbaka i skolan faktiskt. Rätt värdelöst då man hört lärarnas snack förut (vill hellst bara komma igång med uppgifterna). men det känns bra att jag tar tag i det nu och slipper dra ut på det.


Min soc ringde idag också, efter att ha fått veta hur jag mått i helgen, bara för att kolla upp med mig om det stämde eller inte. Nu väntar faktiskt en utredning av mitt psykiska mående. Då är det "upp till bevis", har jag någon störning eller är det bara hjärnspöken som håller på? Det får jag snart veta. Känns ändå väldigt skönt att hon ringde och bokade tid till mig för det går inte att leva så här längre. Det tar för mycket på orken och krafterna.


De krafterna jag har vill jag ägna på skolan och arbetet där. Samt mitt eget välmående.

Har världens jävla huvudvärk, har haft den sen 20-tiden. Vill inte skriva något om min kväll utan känner mer att jag behöver få ut lite vad jag känner just nu.


Jag tror att min ångest är på väg tillbaka igen. Mår så fruktansvärt dåligt, gråter, skrattar, gråter igen för att sedan bli så förbannad på mig själv att jag är rädd att jag ska göra mig själv illa. 265 osynliga ärr finns redan och jag är rädd att det kommer bli fler. Jag vill inte, men just nu känns det som att mitt innre är schizofrent och gör som det själv vill. Det är som en kamp som pågått i flera dagar med mig själv. Får upp bilder i huvudet på olika scenarion som min onda, arga del av mig själv skulle kunna ställa till med.


För jag tror inte att jag är arg på någon annan. Jag tror att all illska jag känner är över mig själv. Jag vill banka vett i mig själv. Vill slå huvudet i väggen HÅRT ett par hundra gånger. Jag vill inte leva och jag vill inte dö. Jag vill ha hjälp. Jag vill ha stöd när hellst jag behöver det. Läggas in ett par veckor och bara få prata ut om hur jag verkligen känner mig. Jag vill att någon ska sätta ord på mina känslor åt mig för jag klarar det inte själv. Jag trodde att jag kommit undan allt men nu när jag insett att jag är arg på mig själv kan jag inte längre fly. ´Jag kommer aldrig kunna komma undan mig själv.


Jag mår inte bra, jag är olycklig och ful. Jag tar inte hand om mig själv - Jag förstör mig själv bit för bit. Det är som att jag äter upp mig själv innifrån. Jag vill bara ut! Jag behöver få bli omhändertagen. Omfamnad utan att någon säger något. Stilla. Tyst. En kram som säger "Jag förstår dig, du behöver inte säga något, jag finns här". Men vart finner man någon som verkligen förstår? Ingen förstår ju mig. Jag missuppfattas hela tiden. Jag förstör för mig själv. Allt kommer alltid ut så fel.


Hjälp mig.

Oh God I'm bored.
Slöat och slappat hela dagen. Försökt fixat hit lite sällskap men jag gissar att jag får skaffa mig några nya kompisar. Känns som en söndag faktiskt. Började dagen med att laga mat åt mig för 3 dagar frammåt. Sen kollade jag på film och nu ligger jag här och bloggar..


Känner mig ensam och uttråkad, som om jag lever i en liten bubbla. Ibland går telefonen på högvarv men så fort det blir helg så får jag inte ett endast litet sms. Vart är alla riktiga vänner när man verkligen behöver dem?

Vaknade halv 8, gjorde mig i ordning för skolan och åkte dit. Redan innan man hinner sätta sig på tåget ber en tant mig att skruva ner volymen på iPoden. Detta trotts att hon sitter 7 meter ifrån mig. Skruvar argt ner volymen tills vagnen börjar fyllas innan jag vrider upp den igen.


Kommer fram till skolan och får veta att vi tydligen inte alls skulle ha några lektioner, som virrpannan (studievägledaren) sagt. ARG. ARG, ARG! Gick på informationsträffen för projektarbetet i brist på annat att göra. Sen träffade jag Jennie och gav henne massage en stund innan vi käkade på Subway för att sen åka till Jakobsberg. Hämtade pengar av en kompis och åkte sedan hem för att putsa upp mina skor, nu är de som nya igen.


Pappa kom och hämtade mig för att hjälpa mig med en del papper. Sen åkte vi och handlade. Jag köpte en stor påse godis, 1 kg vindruvor och en flaska läsk. Nu ska jag isolera mig med film och tjocka mig lite hela helgen! Ingen vill ju ändå leka med mig, alla planer är avbokade.

Idag känner jag mig fruktansvärt lat. Jag skulle behöva åka till typ Kista galleria eller till stan för att byta ut min blus som jag köpte på Kappahl eftersom den gått sönder. Störande som fan. Hade gärna bytt den i jakan men tyvärr var det sista storleken i 1 ex. Var glad över det först men nu är jag arg.





Den matchade ju mig så bra.
Fått hem en massa papper som stör mig också. Fattar inte ens hälften av det som står på dem. Så nu måste jag ta hjälp av nån vuxen och inga har tid för mig.

Varför ska allt alltid bli så fel när jag är inblandad? Jag skulle kunna läxa upp mig själv i flera timmar över allt jag någonsin gjort fel och framförallt det jag GÖR fel. Jag blir galen på mig själv. Tror på allvar att jag är schizofren eller något. Jag vet ju liksom hur jag ska göra för att få det att bli rätt. Tekniken är kanske inte alltid det man använder sig av i praktiken! Men bitchslappar mig själv!


Mina tårar har hittat tillbaka nu igen. Jippiee kayay! Kommer ju verkligen få sova gott om nätterna nu... Eller ja jo det får jag ju. Gråta mig till sömns så sover jag som en stock och vaknar med svidande ögon i morgon. Varför ska jag vara så jävla störd för? Känns som att ena halvan av mig vill en sak medans andra halvan vill något annat och sidorna sabbar för varandra. They're mindfucking :O


Kan man inte bara dra ut hjärnan och liksom skruva tillbaka skruven som lossnat? Känns som att det vore på sin plats. Eller ja, alltså inget är på sin plats just nu. Men jag orkar inte gråta och det är det enda jag kan göra just nu. Känns jättefånigt. Nån gång måste man ju rensa tårkanalerna, men jag orkar inte det nu.


Samtidigt vet jag att om jag skjuter upp det idag så kommer jag skjuta upp det fram tills jag möter problemet och då kommer jag inte kunna kontrollera det, vilket leder till att jag kommer ljuga (vilket jag inte vill). Ljuger jag så kan man inte lita på mig, kan man inte lita på mig så känner jag mig otillräcklig och då blir jag ledsen igen.


Äh nu jävlar ska jag slå näven i bordet och för en gångs skull ta av mig min hårda mask. Jag ska sparka sönder muren jag byggt för att hålla tillbaka mina känslor. I fortsättningen ska de få flyga hur de vill som ett jävla krig fritt i luften. Behöver jag gråta så ska jag göra det. Nog för att ensam är stark men man ska väll för fan få vara mänsklig för det? Man är inte svag för att man vågar visa känslor! Tvärt om tror jag att man växer mer utav det!
Det är dags för en ändrig.

Hmmm.... Tidigare har jag shoppat för att dränka mina känslor så jag inte behövt hantera dem... Tror att jag har tagit till en ny teknik nu, nämligen bloggen. Det här funkar inte. Sista inlägget för idag, sen får ni 1 nytt i morgon! Ska ta resten av dagen till att göra en mindmap på mina känslor och försöka sätta ord på dem för att sedan sortera in dem i alla fack jag har. För en gångs skull ska jag faktiskt ta tag i allt jag kännt de senaste året.


Tills dess får ni min favoritlåt att lyssna på.
Men ignorera videon!


 

 

Sveriges svar på Justin Bieber.
Alla dessa Fjortislåtar som etsar sig fast på minnet.

Nya blusen wihouuuuu
Köpte en klockring och örhängen också. Strumpbyxorna får vänta tills jag hinner in till stan.. fick ett presentkort på Åhlens av min kontaktperson (HAPPYFACE). Blev jätteglad. Åt sushi och blev ännu gladare. Den här dagen kan inte bli bättre.


Ska försöka fixa en bättre bild på blusen sen så ni får se, den här bilden blev lite mörk.  min Sochandläggare är på väg hit med på ett litet hembesök så ska vi snacka lite ekonomi o.s.v.


Ps. Mitt hår är inte brunt längre utan mer åt min riktiga färg! YEAHHHH

Nu ska jag hoppa in i duschen. Sen ska jag städa upp lite här inne innan jag åker för att träffa min kontaktperson över en lunch och shopping.
Har spanat in en jättefin blus på Kappahl som jag tänkte ta i beslag idag. Så behöver jag fylla upp strumpbyxelagret med, vet inte vart alla mina strumpbyxor tar vägen jämt!


Men  nu in i duschen :D

Kan inte sätta ord på hur jag känner mig idag.... det är som att jag bara vill blöoauelau, argh frustrerande! It's like I want to smash my forhead in to the wall a couple of times and then blöoauelau... Vet inte vad det betyder eller vart jag fick det ifrån. Men jag vet att jag inte vet ett smack om nånting just nu.


Det känns som att alla vet men inte jag!!!


Vill gråta en stund, men varför skulle jag gråta? jag har inget att gråta för, eller? Sammtidigt vill jag bara skratta... ett sånt där bubblande asgarv som aldrig tar slut, men så glad är jag väl ändå inte? OH MY GOD WHAT'S HAPPENING TO ME?!?!?!? 
I'm out of words... well not really, you get it, don't you?!


Sadfaced again... vilket jobbigt inlägg det blev. ALDRIG någonsin har jag varit så här förvirrad förut, åååååååh vad allt är jobbigt.


Vi kompromissar med ett happy sadface för att det skulle kunna vara värre... Men samtidigt hade ALLT varit lättare om jag visste vad jag inte vet. Och nu blev det krångligt igen. Kan inte folk bara säga vad de tycker och tänker så man slipper undra. Liksom säga saker rakt ut av ren ärlighet. Inte för att nån har ljugit. Men det känns som att det är något jag borde veta som jag inte vet! Eller nått jag borde fatta som jag inte fattar.


Mindfuck'd... allt är bara så otroligt typiskt. Varför nu?! och VARFÖR NU?! Typiskt, typiskt, typiskt... alltid samma visa. SLUTA VARA SÅ PARANOID, tror att "smashing my head in to the wall" känns som en bra idé just nu. Ångest? Är det ångest? Nej det är inte ångest!!! Det är jag som är för feg för att göra något åt saken? För feg för att ifrågasätta.


Jag förstör allting för mig själv! Alltid. När jag äntligen får det jag vill så blir det ändå inte rätt. TYPIIIIIIISKT!
Sadface... BIG SADFACE - Crocodiletearsadface!!!! Chai-te mums. Torka tårar! Back to bussines... Jag vill inte låta 1/1-20/5 2010 upprepas. Det är därför jag vart singel så länge. Rädsla, sorg och tårar. Kärlek är till för självdestruktiva, särskillt när den är obesvarad som den var då. Kärlek är en drog, jag var beroende av den. Kär i kärleken och hög på den. Mitt beroende ar brutet och jag vill inte falla tillbaka. Jag är rädd för att falla tillbaka i hur det var då. 


Men det är inte samma sak nu. Jag vill falla tillbaka. Falla tillbaka i det som inte är självdestruktivt med kärlek, fastna i det som inte blir beroendeframkallande. Jag vill inte bli kär i kärleken. Jag vill bli älskad!


En dag - men inte idag. Jag har inte bråttom. Kanske blir jag lite klaustrofobisk när jag tänker tillbaka, kanske känns det som en fobi. Jag blir instängd när jag inte vet hur jag ska ta mig ur. Men jag är redan ur. Och jag är mer än redo för att gå tillbaka. En dag - men inte idag, en dag vill jag bli älskad!
 

Här har man fan vart sämst på att uppdatera. Inta haft någon inspiration faktiskt, hoppas den kommer tillbaka när jag börjar skolan...





Så glömmer Ni inte bort att jag fyller år i morgon ;) Ett år kvar sen är man ur tonåren. I morgon kommer jag inte få några roliga presenter, mormor skickade nått internetfixat album med studentbilder i och farmors present har inte kommit fram än. Får hoppas att jag får någonting spännande även fast det inte ser ut så nu.

Jag är riktigt uttråkad.
Vill shoppa men finns ingenting att köpa. Eller så är det för att jag inte behöver någonting. I helgen ska jag hämta ut ett paket ifrån bubbleroom... Beställt 3 nya leggings och en handväska. Vet doch att det är en vara som fattas men jag vet inte vilken.


Väntar fortfarande på bilderna ifrån emmabodafestivalen... så fort jag får dem så kommer festivalinlägget!

Hemma hos mormor igen efter en vecka nere i Emmaboda. Ett inlägg om det kommer in såfort jag fått bilderna därifrån.


Idag tänkte jag blogga om min födelsedagspresent som jag fick i förskott idag =)

Ralph Lauren skor!!! Jag blev så sjuktjävlafucking glad!!! Var och kollade lite med mormor i ett shoppingcenter efter en present till lillasysters 18-årsdag och så frågade mormor vad jag önskade mig... Hittade skorna och de satt som en smäck. Supersköna är dem. Dock stora i storlekarna så jag fick ta strl 38 (A).