Who can say where the road goes
Gråter, gråter och gråter. Jag är tillbaka på steg ett, varför är det så jävla svårt att bara behålla stoltheten, hålla sig uppe och gå vidare. Jag är ju bra på teater. Jag har fan spelat min roll i hela mitt liv varför går det inte nu? Vad har hänt. Jag klarar inte av det här. Kan inte se ditt nummer på telefonen igenom mina tårglänsande ögon. Klarar inte av att se bilder på dig - glad. Din glädje betyder mycket för mig men du tog min glädje ifrån mig.
Allt du sa, sa du, var sant. Sedan sa du att jag bara är luft, att jag inte finns, att du aldrig känt mig. Du sa allt med din äckliga attityd. Du skrev att jag va ful. Sen bad du mig om vip? FUCK OFF... Vad är ditt problem, helt seriöst. Först fick du mig att tro att något skulle hända mellan oss, du gjorde mig glad - för att sedan förstöra det helt. Du tog mitt léende ifrån mig och min kärlek slet du ur mitt hjärta.
Jag satt på pendeltåget hem idag och tänkte på sist jag såg dig. Hur vi hade suttit på pendeln till stan och hur du höll om mig, lät mig vila mot din axel. Tänkte på hur du den dagen hade skrivit "Ali älskar sin Matilda" på en servett. Tänkte på hur min sista syn av dig var hur du gick ifrån mig mot tunnelbanan efter att ha sagt att du gillade mig med. Jag visste inte då att det var sista gången jag fick se dig. Jag trodde att allt var början på något fint.
Så hur ska jag kunna tro att allt du sagt var sant? Du gav mig dubbla budskap. Det svider i hjärtat när jag tänker på att alla mina ord var 110% sanna medans dina inte går att säga hur falska de var. Det är de bara du som vet.
U put my heart on fire and then you blew it out. Boy you know I like you but you hurt me really greate. This is just a joungle full off memories, I'm walking through - but who can say where the road goes?
Peac out ..v,
Kommentarer
Trackback
