Dedikerad

Nu har jag tröttnat totalt och då menar jag inte bara för stunden. Jag är så fruktansvärt less på att lyda mina föräldrar, att ens försöka lyssna på vad dem säger. Att bara ta all jävla skit som dom kastar över mig. Jag orkar inte längre. Orkar inte ta alla kompisars problem på mina axlar. Jag kan inte ens hantera mina egna. Jag bara gråter och blir stressad. Att ta sig igenom en hel dag är för mig som att trycka knivar igenom huden. Varje sekund är plågsam.  Om jag hade vetat hur det känns att dö på insidan- så skulle jag nog jämföra alla mina problem med "I'm dying inside".

Jag spyr när jag ser en vintetra, mår illa när jag ser skärsår. Livet gjordes inte för att man skulle förstöra det. Man ska inte lära av andras misstag. You are your own lifes' teacher. Men det gäller ju först och främst att förstå vad man håller på med för att kunna stoppa det och ta tag i det. JAG har inte problem (det här skulle väll vara det största, att jag stör mig på andras problem). Men jag orkar inte leva med skiten.

Om det så gäller alkoholisten nere på bänken eller Emot  med uppskurna armar, så orkar jag inte med det. Folk har kommit fram till mig ute på gatan för att finna tröst. Men jag kan inte ta över eran smärta. Jag kan inte ta hand om era problem. Allt jag kan göra är att ge er tips om hur ni ska gå till väga för att lösa det själv.

Jag kommer ihåg att jag försökte hjälpa alla förut. Alla var välkomna att prata om sina problem. Jag ville finnas där för alla mina vänner, så att jag kunde vara säker på att dom hade någon att prata med. Men min mamma sa en sak till mig som är väldigt sant. Och i alla fall jag fann mina problems tröst i det. " Mathilda, hur mycket du än försöker hjälpa andra, så måste du hjälpa dig själv först. Du kommer inte att orka länge till om du tar alla andras problem på dina axlar." Men jag tänkte inte på samma sätt. Det svar hon fick av mig måste ha vart ganska ledsamt nästan sorgligt att höra från sin 13/14- åriga dotter. "Jag är inte en person som ser förbi eller ser ner på andra människor. Jag vill bli helgon- förklarad, mamma. Det är vad jag vill. Jag vill komma till Gud och känna att jag har gjort nytta av varje sekund av mitt liv".

"I mina ögon så är du redan ett helgon".

Nu ser jag på ett annat sätt. Och det är bara en själv som kan rädda sitt egna liv. Lära utav sina egna misstag och se i sitt innre, det ingen annan kan se.

Peac out
..v,

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback