Det är sannt som folk säger:
"Killar e som toaletter - Antingen upptagna eller fulla med skit".

Jag behöver ingen kille o jag vill inte ha en kille (längre). Hahaha för finns inte det jag vill ha tillgängligt så skiter jag i det helt.
Mr:Right får dyka upp när han kommer, jag har ingen lust att leta runt. Är också medveten om att jag var glad tidigare idag för att jag träffade X. Men det höll sig inte så långvarigt.

Jag borde inte älta om det här, han har ju trotts allt tjej och jag var aldrig ute efter att förstöra, men jag kanske hoppades någonstans innuti mig att allt skulle "ordna" sig.



Varje gång en kille gör mig glad/lycklig och sedan dissar mig känns det som ett skott i bröstkorgen. Som att hjärtat går sönder. Nej, jag va inte kär i han. Utan allmänt, varje gång känns det så här. Det är besvikelsen som slår till. Jag gör allt jag kan men lyckas inget vidare.

Efter att besvikelsen gentemot personen har slagit till går det över till en besvikelse mot mig själv, JAG kunde ha gjort bättre eller JAG var dålig. Jag tar alltid åt mig och ser det som att jag blivit utnyttjad. Den här gången blev jag ju faktiskt det, men endå inte på samma gång.

All luft bara försvinner ur mina lungor och mitt hjärta känns som en sten....

Jag hatar verkligen killar.

Peace out ..v,