Feberyrat hela dagen. Sovit och kollat på film har stått på dagens schema.


Drömde en jättekonstig dröm inatt, har drömt den 3-4 gånger förut också. Handlar om min bästa vän och hennes familj, om någon konstig filur som påminner om bolibompadraken, som egentligen är en slags poltergeist. Så fryser min kompis till is eller förstelnas vid synen av poltergeisten, så måste jag se till att rädda henne ur det tillståndet med hjälp av ett medium som heter Rosie och min kompis mamma. Anledningen till att poltergiesten uppenbarade sig och förstelnade min kompis är för att hennes mamma visar för mycket kärlek till sin familj och sina barn. Då ska jag stå i hennes famn öga mot öga med poltergiesten för att bryta kärleken som hon utsöndrar.


En massa detaljer som jag utelämnat eftersom ni ändå inte skulle förstå miljöbeskrivningen om jag säger att det var ett hus, där min kompis bodde, en trädgård och en bod som hade sin dörröppning i samma vinkel som min kompis fönster. (Eller förrästen gör upp er egen bild.)


Jag var och hälsade på min kompis som berättade att det kvällen innan suttit en man i boden och sett ensam ut, så hon kunde inte sova nu. Så kom kvinnor ifrån polisen och pratade med hennes mamma om att de skulle ringa ett medium. Rosie kom och sa att ända sättet att få veta mannens rörelsebana och vf han satt i boden var ifall man hällde talk överallt i boden. Vi såg hur mannen gick in och satte sig i boden och alla gömde sig förutom min kompis som var lockbetet och skulle lägga sig för att sova.

När vi morognen efter vågade oss fram för att se rörelsebanorna såg vi att han gått ifrån boden in i huset, vidare in i min kompis rum och där hade han på något sätt väckt henne. Hon sitter upprätt i sängen med en förvriden, shockad blick. Hon är kall och stel, helt vit utav talket och hennes bror sitter bakom hennes rygg och kramar om hennes hals. Rosie pratar med hennes mamma och sedan med mig. Hon förklarar att mamman ger sina barn för mycket kärlek och att det är därför poltergeisten är där... För att ta ett barn ifrån henne, så hon kan få känna sig lika ensam som han.


Det vi ska göra för att rädda min kompis är att hennes mamma håller fast mig medan jag möter poltergeistens ögon och ska tvinga fram allt hat jag känner inom mig... Här brukar jag vakna kallsvettig, med ett ryck och känna hjärtat dunka hårt och snabbt. Det är som att blodet frusit till is och jag är rädd för att somna om... Men jag somnar alltid om, och just i den här drömmen kan man inte börja tänka på annat. Jag tvingas stå där och möta hans gula ögon. Jag kämpar för att ta mig loss ur min kompis, mammas grepp. Jag vill bara springa därifrån men jag kan inte göra någonting.


Jag står som en mur mellan ensamheten i poltergeisten och kärleken i min kompis mamma. Jag är hatet. Jag är tomheten. Jag är hoppet. Jag är kärlekens enda räddning. Men jag får aldrig se min kompis vakna upp igen. Jag får bara se mig själv helt nedbruten och orklös i hennes mammas grepp när poltergeisten smulats ner till sand och blåst iväg. Då släpper hon mig och springer in i min kompis rum medan jag ligger i en hög på köksgolvet och Rosie kommer fram för att klappa mig på axeln och säger "Ensam är man ingenting", varpå jag tar mitt sista andetag.


Tror det var 5:e gången jag drömde det och jag mår illa varje gång. Den är riktigt hemsk.