Nyktert tillstånd VS Onyktert tillstånd.

Bilden till höger är oredigerad bara att jag i paint tog bort bakgrunden för att någon står och gör en rätt störd min. Gillar dock mina ögon på den bilden.

Vissa tror ju att jag går runt superfixad varje dag. Sanningen är att jag i stort sätt alltid är osminkad. Sminkar jag mig till vardags brukar det se ut som bilden till vänster. Till fest lägger jag ner mer energi, som på bilden till höger, för övrigt är den ifrån förra fredagen. Hade ju svartmålade ögonlock vilket inte syns i kameravinkeln. Poängen var att jag kompenserar mitt vardagliga naturella jag med ett superfixat och spacklat jag till fest.


Bilden till vänster är från idag, firade som sagt min lillasyster Felicia som fyllde 17 år. Massa släktingar och vänner. God mat, trevligt prat och ganska hög ljudvolym. Så ska det vara. Mamma dök inte upp - I wonder why *himlar med ögonen*.


 Sveken från henne börjar bli för många. Jag tar inte åt mig personligen, jag undrar bara när hon ska förstå att hon har problem och ta hjälp för det. Hon är ju en fara för sig själv, vilket är socialförvaltningens krav på att man ska tvångsbehandlas. Tyvärr uppfyller hon inte alla rekvisit för det, en hel rad sådanna som skall uppfyllas för att anses som fara. Jag menar; hon bryter fingrar och revben, halkar och ramlar, råkar ut för olyckor och allt på grund av alkoholen. Men fortfarande är hon inte en fara för sig själv? Hur tänker folk, nästa gång kanske hon bryter nacken och då var det inte fara för sitt liv?


Jag är trött på hur lagar och regler ser ut. Jag vill göra skillnad. En människa som inte är kapabel till att fatta sina egna beslut borde anses vara i behov av hjälp om det beror på droger.


I alla fall tur att hon inte kom hit. Blev ett lugn födelsedagsfirande. Jag hoppas det blir lika lugnt när jag fyller år, även fast mamma är närvarande då.