Den sista kärleken

Ligger hemma sjuk idag.

Avskyvärt att vara sjuk. Svårt att sova men jobbigt att vara vaken. Vaknade upp i ett ryck 14.43 och trodde att jag skulle dö. Började gråta långsamma tårar och jag har ännu svårt för att få dem att sluta falla.

Jag har inget att gråta över och gråter inte heller för att någonting inte är bra. Det är bara det att jag är jätterädd för kärleken. Har förstått det nu. Jag är  skiträdd rent utsagt. Svårt att förklara det här då jag inte är rädd för kärleken i sig.

Jag är rädd att jag har hittat den killen som kan vara mannen i mitt liv och jag är rädd för att bli kär i han innan jag vet hur allt kommer att bli. Är rädd för att bli ensam igen och jag är rädd för att om jag blir kär i han så kommer jag aldrig att bli kär igen. Han är bäst och han är allt jag någonsinn kan önska mig.

Tror att det kan vara "min sista kärlek" att ge om jag skulle våga bli kär i han.
Därför gråter jag idag utav rädsla för kärleken.

Peace out
..v,


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback