What if...

Resonerar...
Om jag betalar skulden på 23.000 kommer jag inte ha råd att köpa vare sig studentklänning, mössa eller skor. Kommer inte ha råd att fira min student med andra ord. Jag kommer inte kunna shoppa någonting alls till mig själv. Kommer inte kunna ta en fika med kompisar på stan elelr ens ha råd för en glass betald med mitt kontokort.



Om jag inte betalar skulden; kommer jag inte få min lägenhet nästa år eftersom jag står hos kronofogden. Jag kommer ha råd med studenten, utomlandsresa, shopping och att ta hand om mig själv med lita vardagslyx såsom fika på stan, bio, hårstyling o.s.v


Men vad spelar det för roll om jag har kläder och kan unna mig lyx om jag inte har någon stans att bo? Nu har vi 4 idioter allt ställt till det, särskillt för mig. Nu sitter på era rumpor och lyfter inte ett finger medan jag ska betala rubbet? Betalar jag skulden kommer jag kunna få en lägenhet, men inte ha några som hellst pengar till hyran. Och utan lägenheten får jag bo på gatan. Vart får man 23.000? Inte på McDonalds som deltidsanställd i alla fall. Inte sjuttsingen har man råd att som 17-åring punga upp med så mycket pengar.


Varför kunde vi inte bara fått våra andelar som skulle betalas? Då hade jag vart klar för länge sedan, trodde ju att allt var klart redan, att jag kom lindrigt undan. Förra sommaren kom ett brev från kronofogden där det stod att det tagit ca 2000:- från mitt konto till skadeståndet "du har 0:- i skuld" stod det också... Jag jublade. Idag kom brevet "du har fortfarande en obetald skuld. Belopp 23.046:-", nu ser jag mitt liv pasera i revy och vet inte vad jag ska ta mig till.


Varför kunde man inte bara vart lite smartare som 15-åring och använt hjärnan när man faktiskt redan då hade den? Varför skall man alltid vara så efterklok? Jag har mig själv och 3 andra att skylla på. Egentligen skulle man kunna räkna in 2 till att beskylla. Ångrade det ju redan innan, men ånger finns tyvärr inte i det svenska rättssystemet. Står fortfarande fast vid, vad jag sa då; att jag blev oskyldigt dömd. Eller åtminstånde orättvist dömd. Jag som gjorde minst, var yngst och förstagångsförbrytare fick högst straff.


Orättvist eller ej, alla har sin åsikt liksom jag har min. Nu ska jag bara få tag i de där pengarna så jag kan göra alla glada och rädda min framtid.


Kommentarer
Postat av: Anonym

som man bäddar får man ligga ....

2010-07-15 @ 17:39:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback