Idag berättar jag min historia, min version.

En vecka har gått och fortfarande mår jag precis lika dåligt som då.
Vet inte hur jag ska orka ta mig upp igen. När kommer mina krafter tillbaka? Jag får bara nya saker att må dåligt över var dag som går.
Efter att ha vart på g med Fredrik i 5 månader för ingenting tog det honom mindre än en vecka att bli tillsammans med en annan tjej. Han sa till mig flera gånger att ifall det inte blev han och jag så skulle det ta lång tid innan han träffar någon annan. Han ljög mig rakt upp i ansiktet flera gånger. Jag litade aldrig på hans ord efter att han gjort mig besviken flera gånger innan. Ändå var det som att en kniv skar rakt in i hjärtat när jag fick veta det.

Bekräftelsen om lögnerna gjorde mig yr och mer illamående. Jag förstår inte hur man kan ljuge för mig. Hur man kan utsätta mig för saker jag aldrig skulle utsätta andra för.


Det som hände i fredags är min historia. Min upplevelse. En början på ett nytt kapitel i mitt liv.
Jag och Fredrik hade bråkat hela veckan och han skulle träffa en tjejkompis - Jag blev väldigt upprörd och svartsjuk, men jag accepterade det ändå. Jag åkte till Fittja för att träffa Nasho (mitt ex, ingen smart idé när man har facit i handen). Jag kom dit och vi rökte vattenpipa o pratade lite. Väldigt lite.

Han började ta på mig efter ett tag och jag tyckte inte att det var okej. Jag försökte slita mig loss och få bort hans händer ifrån mig. Han började dra i mitt hår, jag reste mig upp för att gå därifrån och han puttade ner mig på sängen. (Jag hade inte ätit på hela dagen och hade knappt krafter till att resa mig). Han drog i mitt hår och slet ner mina jeans (måste poängtera att jag hade jeans och långärmad tröja, folk tror ju att alla våldtagna tjejer går uttmanande klätt). Jag låg på mage och han tryckte upp mig.
Jag var torr, han var kåt. Han tryckte in den flera gånger och jag kved av smärta. Det gjorde så fruktansvärt ont. Stötarna, händerna min lealösa kropp i hans våld. Allt gör ont. Jag ville gråta, jag ville spy men jag kunde inte göra annat än att kvida och skrika "AJ". Jag sa att jag inte ville men han fortsatte. Det kändes som att det aldrig tog slut. Det är en mardröm som än idag inte tagit slut. Jag var hjälplös, kränkt, ensam och rädd. Jag kunde inte göra någonting annat än att hoppas att folk hörde, men ingen hörde. Jag försökte få ut hans flera gånger eftersom han var bakom mig. Jag försökte kura ihop mig och vrida mig men han pressade in den - smärta, hjälplöshet.

Efter vad som kändes som flera timmar var han klar. Han hade förnedrat mig till det grövsta. Jag sprang in på toan för att kolla om jag blödde, det gjorde jag inte och jag blev lättad. Jag gick ut i vardagsrummet för att ta min väska och gå, han stod vid garderoben och letade efter kläder. Han var lugn, jag skakade. Han var helt slut, jag var förstörd. Jag ville bara hem. Jag sa att jag skulle gå och han försökte få mig att vänta på att han skulle duscha klart och göra sig i ordning så kunde vi "åka tillsammans". Jag sa att jag skulle hem. Jag skulle hem NU, direkt. Han lät mig gå.

Jag skakade hela vägen till Tunnelbanan och bad min tjejkompis ringa. Hon visste vart jag var och hon blev schockad när ajg berättade vad som hänt. Jag skakade, kunde inte prata sammanhängande. Magen kurrade och jag orkade knappt röra mig. Jag smsade Fredrik och berättade vad som hänt. Han sa "Hej då". Jag var hjälplös. Jag var ensam. Jag smsade Jasmin och berättade allt, en del innuti henne gick också i kras. Jag skakade på tunnelbanan hela vägen in till stan, kunde inte gråta. Jag tvingade mig själv in på Burger King för att få i mig mat. Jag mådde illa men jag behövde få i mig någonting. Allt smakade gummi.

Jag tog pendeln hem till Väsby och Jasmin övertalade mig att berätta för Kari. Det första jag gjorde när ajg kom hem var att gå på toa - blödde inte då heller. Sen gick jag in till mig och hämtade rena kläder, gick snabbr in i badrummet och Kari frågade hur jag mådde, jag sa: Inge vidare. Jag duschade länge. Jag skakade. Jag blev aldrig ren från hans smuts. När jag tvättat mig 4 gånger gick jag in på rummet och Kari kom efter. Hon såg att det inte stod bra till med mig och tog mig i hennes famn o jag började gråta utan tårar. Hon frågade om jag o Nasho hade bråkat då jag sa att han våldtog mig. Hon trodde inte att hon hört rätt. Vi satt ner o pratade. Jag skakade.

Den natten kunde jag inte sova. Än idag har jag problem att somna, men när jag sover sover jag djupt. Jag drömmer mardrömmar om händelsen. Mitt hjärta slår hårt. Varenda scen spelas upp i mitt huvud vad jag än gör. Jag försöker sysselsätta mig med annat för att fly undan tankarna, drömarna, mig själv. Jag springer och springer men jag kan inte gömma mig. Därför valde jag nu att berätta vad som hänt - varför jag mår dåligt.
Jag söker ingen uppmärksamhet. Jag skriver det här för att jag hoppas att jag blir lugnare inom mig om jag får ut allt. Jag vet inte om det är rätt att göra så men jag gör ett försök.

Jag vet att han inte förstår allvaret i det han gjort. Att han inte ens fattar att han våldtagit mig. Jag förstår inte hur jag kunde vara så dum att ens åka dit. Men jag gjorde det och därför skäms inte jag över att dela med mig av min smärta. Jag känner mig mest kränkt över att han inte lyssnade när jag sa nej. Men jag är förnedrad utan tvekan. Jag mår inte bra. Allt har gått i kras.

Jag är tom. Jag är ensam. Men jag är stark.

Peace out ..v,