Kärlek slutar alltid i tårar.
Jag orkar inte mer nu. Om du bara kunde förstå hur mycket jag älskar dig och hur illa du gör mig... Du tar dig inte ens tiden att prata med mig för så fort jag säger vad jag tycker tar du illa upp utan att se. Du ser inte att det faktiskt är så som jag säger.

*Att du åtsidosätter mig för precis ALLT annat (vad det än är)
*Att du bestämmer hur, var och när vi ska ses.
*Att du enbart ser till dina behov.
*Att du inte tänker på bådas bästa.
*Att du begränsar vår kontakt mer och mer (telefon,sms,msn)

Listan går att fylla på. Jag känner mig som en levande död människa. Jag får tänka och tycka men jag kan inte yttra mig om det utan att du flyger i taket. När kan du ta åt dig av min kritik? Ta åt dig och ta till dig? Du avskyr att bli jämförd med mina ex, jag vill inte jämföra dig med dem heller men när det kommer till träffar så är du precis lika dan... 1-2 gånger i månaden. Det är väll inte så jävla konstigt att jag alltid tänker på något, att jag mår dåligt, är ledsen och nedstämd.

Om du hade vart olyckligt kär i någon och älskat en person som inte älskar dig tillbaka så hade du förstått. Jag ser det du inte ser. Jag försöker prata med dig om det, men jag är rädd att du ska tappa behärskningen. Därför sitter jag hellre tyst och stänger allt inom mig. Jag besparar oss på en diskussion som skulle leda till bråk.

Men du förstår väll själv att det inte går till så här. Du har en chans: Du hör av dig- inte jag( den här gången), Du tar åt dig utan att bli galen, Du gör någonting åt våra få möten!

För går jag nu, så går jag. Då är det ingen vänskap vi pratar om. Då pratar vi om total nonchalans från mitt håll. Det har gått 5 månader om ett par dagar och hur mycket du än vill äta kakan och ha kvar den så får du börja komma fram till ett svar snart (som du själv sa).
Hur skulle du känna dig om jag gick? Om du visste att du aldrig skulle höra ifrån mig igen? - Tänk på det så du slipper ångra dig då det är försent.

Peace out ..v,