Önskar att det aldrig hade hänt. Vill vakna upp ur den här mardrömmen och konstatera att jag drömt alltihop. Det är så ofattbart att det bara inte kan vara sant. Jag vill inte acceptera att det är sant.
Jag blöder i själen och det gör ont i hjärtat. Tankarna ger inte vika, hur mycket jag än försöker tänka på annat så är det scenariet som spelas på "repeat" framför mina ögon.
Skriken, hjälplösheten, smärtan, kränkningen, illamåendet, rädslan och slutligen ensamheten som jag tvingas se om och om igen.

Jag ser mig själv ifrån en annan vinkel. Jag ser på allt uppifrån och mår illa över vad jag ser. Jag skäms över något jag inte borde skämmas över.
Det är ju inte mitt fel, jag gjorde allt jag kunde i situationen jag försattes i. Jag skakar och fryser, kryper ihop och känner mig ensam. Jag kan springa men aldrig gömma mig. Ensamheten slår ner mig.

Igår på dagen var min värld vid liv. Idag är jag död i en fungerande kropp. Händelsen spräckte hål på allt som omfattade min livsglädje och livsvilja. Ännu vid liv. Hjärtat slår. Lungorna kämpar för att släppa in luft. Men jag är död. Allt är förbi. Låt det vara en dröm. Jag ser. Jag hör. Jag vill inte se det jag ser. Allt är en mardröm, det måste vara en dröm. Är allt förbi? Lever jag? Är det en dröm?

Jag önskar jag vore helt död. Hellre det än att leva med det här. Jag är övergiven åt mitt öde utan ditt stöd, du gav vika vid den punkt i mitt liv som jag behöver dig som mest i. Jag är besviken. Jag är ensam. Du har lämnat mig till min ensamhet. Jag älskar dig, jag borde inte älska dig.

Jag är ensam. Jag är tom. Det gör ont och jag orkar inte hantera smärtan. Det är som en skräckfilm, något som inte händer i verkligheten. Men det händer. Det hände mig. Av alla möjliga så hände det mig. Jag ser inget sätt att ta mig upp på. Jag är nedsparkad i grunden. Jag är spottad på.

Jag kommer ihåg en glad och trevlig tjej. Jag kommer ihåg ett léende och en viljestyrka. Jag kommer ihåg en glöd och en livsglädje. Men det är förbi. Det där var förr i tiden då man kunde vara glad. Det där var innan igår. Jag ser det inte längre. Kommer jag någonsin att le igen? Kommer jag bli glad? Kommer styrkan tillbaka?

Eller förblir jag bara död...

Peace out ..v,