Jag e fan bäst!
Jag är hur bra som hellst.
Lyckades hjälpa en man i nöd. Vad fick man som tack? Precis - ingenting. Bara ett tack. "A piece of jewlery would've been nice" För att citera Carrie Bradshaw.


Nej men nu har jag verkligen gått för långt. Vart är min självrespekt och stolthet? Visst tycker jag om att hjälpa folk men kanske har jag nu passerat gränsen för vad jag själv orkar med. Jag är alltid snäll och hjälper folk. Jag ger alltid med mig när mina kompisar vill något annat än jag. Jag är FÖR snäll helt enkelt. Mitt namn borde användas som deffinition av ordet Snäll.


Lite trött på att aldrig få något tillbaka dock. Tycker ju att jag borde lära mig någon gång. Lära mig att alla inte är som jag. Det är tråkigt att bara få ett ord i belöning. Full förståelse för att detta kanske inte är rätt person för att tacka på ett annat sätt. Men i allmännhet så är det tråkigt. Okej, om jag höll upp dörren åt någon hade jag nöjt mig med ett "Tack", men det här var en sjukt stor tjänst. Något i hästlängder jämfört med att hålla upp en dörr.


Your thanks will never be enough, nor would your smile, your laughs or your hugs be.
If I just had the power to build the perfect thanks, I would. I would make you unable to pay with anything but your soul, your life, your heart and your love. But as far as I know a bird won't fly without its wings neither would you. Cuz' what kind of person would ever be capable of living without its soul, its life, its heart or love? None! Therefore I decided to let go of these "perfect thanks" and accept just your simple way of rewarding. Because I know one day I'll get it perfectly done.