Ligger i sängen och har bara lust att gråta, varför vet jag inte. Kan det kanske vara på grund av smärtan i magen? Av minnen som dansat framför mina ögon sen jag såg att det låg snö på marken? Eller kanske är det en blandning?


Har ångest och är depprimerad. Mår illa och har huvudvärk. Känner mig håglös. Varför måste just jag kämpa så mycket för att hålla mig levande. Jag orkar ju inte längre. Varför kan man inte lägga sig i livet. Bara säga "pass" åt allt. Jag känner mig jagad av någonting. Minnen? Vänner? Samvetet? - Jag vet inte.


Blir ni också mentalt utslagna när ni får mens?