Har världens jävla huvudvärk, har haft den sen 20-tiden. Vill inte skriva något om min kväll utan känner mer att jag behöver få ut lite vad jag känner just nu.


Jag tror att min ångest är på väg tillbaka igen. Mår så fruktansvärt dåligt, gråter, skrattar, gråter igen för att sedan bli så förbannad på mig själv att jag är rädd att jag ska göra mig själv illa. 265 osynliga ärr finns redan och jag är rädd att det kommer bli fler. Jag vill inte, men just nu känns det som att mitt innre är schizofrent och gör som det själv vill. Det är som en kamp som pågått i flera dagar med mig själv. Får upp bilder i huvudet på olika scenarion som min onda, arga del av mig själv skulle kunna ställa till med.


För jag tror inte att jag är arg på någon annan. Jag tror att all illska jag känner är över mig själv. Jag vill banka vett i mig själv. Vill slå huvudet i väggen HÅRT ett par hundra gånger. Jag vill inte leva och jag vill inte dö. Jag vill ha hjälp. Jag vill ha stöd när hellst jag behöver det. Läggas in ett par veckor och bara få prata ut om hur jag verkligen känner mig. Jag vill att någon ska sätta ord på mina känslor åt mig för jag klarar det inte själv. Jag trodde att jag kommit undan allt men nu när jag insett att jag är arg på mig själv kan jag inte längre fly. ´Jag kommer aldrig kunna komma undan mig själv.


Jag mår inte bra, jag är olycklig och ful. Jag tar inte hand om mig själv - Jag förstör mig själv bit för bit. Det är som att jag äter upp mig själv innifrån. Jag vill bara ut! Jag behöver få bli omhändertagen. Omfamnad utan att någon säger något. Stilla. Tyst. En kram som säger "Jag förstår dig, du behöver inte säga något, jag finns här". Men vart finner man någon som verkligen förstår? Ingen förstår ju mig. Jag missuppfattas hela tiden. Jag förstör för mig själv. Allt kommer alltid ut så fel.


Hjälp mig.