Det här suger verkligen.
Sjukt att man inte kan ta sig upp ur sängen när man har så kraftiga krämper. Nu känns det lite lugnare efter att ha krupit ut i badrummet och tagit 2 ipren och sedan käkat lunch. Nu äntligen kan jag vara upp ock gå litegrann.


Fick en ordentlig ångestattack i morse när det var tänkt att jag skulle gå upp. Hyperventilerade och grät. Har ingen aning om varför. Om det var pågrund av smärtan eller för att jag hatar mig själv på grund av ett och annat, saker som ni inte har en aning om.


Lyckades i alla fall somna om efter paniken. Mitt i en dröm kom farfars ansikte upp på en annan människas kropp, jag kände hur det blev varmt omkring mig och jag kände mig inte längre ensam. Det var magiskt. Vaknade av att jag hade tårar i ögonen, för andra gången den här morgonen. Vet inte om jag bara drömde om honom eller om det var en påhälsning av honom jag kände mig i alla fall stark för ett tag.


Sov till halv 12 då jag ringde och sjukanmälde mig efter att ha insett att det inte var någon idé att ens försöka ta sig upp längre. Har humörsvängningar som dalar och skjuter upp om vartannat, går på bara ett par sekunder. intå sådär jätteroligt. Ska gå tillbaka till sängen och kolla på Full House och deppa lite.