Här får ni en gammal fjortisbild på mig från 07


Sitter i skolan och har tråkigt, finns verkligen ingenting att göra. Så jag tänkte berätta om den mest pinsamma lunch jag någonsin ätit.


10.50 Gick jag ner till matsalen. I vanliga fall får alla klasser 11.05 på tisdagar och torsdagar, men min klass får lunch 11.00, idag lite tidigare, vilket även några andra fick. Jag gick ner och tog en tallrik med mat, i vanlig ordning... Sen kommer det där jobbiga. Att hitta nån att äta med! Eller någon stans att sitta.


Jag umgås i stort sett bra med en handfull människor i skolan och ingen av dem hade ännu kommit ner i matsalen. Så jag satte mig ensam vid ett bord. Asså fatta HELT ENSAM! Jag går fan 3:an på gymnasiet och får sitta själv, som man gjorde i lågstadiet när man inte hade några kompisar.


Det värsta av allt var att verkligen varenda, jävla människa satt och glodde på mig. Till och med lärarna kollade. Jag har alltid vart en sån som har många omkring mig, men sen jag började 3:an har jag inte lika många vänner. Så kom en lärare fram till mig och jag tänkte "Tack, snälla Gud för att du skickar fram någon som tänker fråga om hur jag mår"... Men läraren säger "Hej, Mathilda... Kan jag ta saltet?", jag nickade och tuggade vidare.


Inte titta upp... inte titta upp... inte titta upp, allt blir värre bara man tittar upp och möter allas blickar. Kastade i mig maten så jag skulle slippa lunchrusten, gick raskt igenom hela matsalen för att lämna brickan o.s.v. Sprang upp till ljushallen och äntligen kunde man pusta ut... Fick spendera hela min lunch med en flaska soja som sällskap, måttligt underhållande.



Har tänkt lite på en annan grej. Jag kommer ihåg när man gick i högstadiet och såg upp till alla som gick på gymnasiet och man tänkte "alla är så mogna där, det existerar inga bråk/tjafs och skitsaker". Men nu när jag har gått mina år i gymnasiet och snart tar studenten kan jag inte sluta tänka "Fan vad alla är omogna här, det är som att gå på dagis igen, skrik och tjafs om onödigheter som folk retar upp sig på, undra om det kommer vara lika dant på högskolan".

Man ser liksom allt ur ett annat perspektiv och jag har inga förhoppningar om att det någonsin kommer att ta slut. Onödiga tjafs kommer nog sitta kvar hos oss alla i all oändlighet. Det är ingenting man växer ifrån, alla kanske blir mognare men man stör sig alltid på någonting, och alltid finns det idioter som behöver kommentera vad de stör sig på, i stället för att bara hålla käften och gå därifrån.