Livet är ett spel och jag har spelat färdigt

Jag vill inte leva mer i den här världen. Jag får bara panik utav det. Jag mår så fruktansvärt dåligt. Hur ärlig man än är så slutar det bara i skiten. Man blir ombedd att säga sanningen och ändå går det åt pipsvängen med allt. Varför ska man bli straffad för sanningen?
Jag undrar ibland om jag skulle kunna ljuga mig igenom vissa situationer för att nå mitt mål, men jag stoppar mig själv för att jag vet att en lögn skadar mer.


Jag är hellre sårad av sanningen än lurad av en lögn. Men jag vill inte att sanningen ifrån mig ska behöva såra någon alls.
Två tårfyllda dagar i rad är mer än jag orkar med just nu. Mitt självskadebetéende är tillbaka igen efter att jag har flytt ifrån det sen jag var 14. För 2 månader sedan flydde jag i rädsla för att ta mitt liv och idag vill jag gå emot ljuset. Allt kvittar numera.


Jag kommer ändå aldrig bli en domare, hela mitt liv har kretsat kring en dröm sen jag var 15. Men mina drömmar kommer aldrig gå i uppfyllelse. Jag orkar inte kämpa för min överlevnad nå mer.
Man kan aldrig ta tillbaka något man gjort eller sagt. Men jag kan hindra mig själv från att fortsätta det. Ett steg så är det över. En snabb rörelse så slipper jag allt.


Jag har redan gjort allt jag kan. Jag har kämpat och fallit allt för många gånger, Nu orkar jag inte kämpa mer. Jag är trasig och orkar inte ligga på reparation i flera månader igen. Jag skiter i det här nu. Livet har spelat mig ett jävla spel sen dagen jag kom till jorden. Jag har aldrig fattat reglerna. Men nu vinner livet över mig på walk over...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback