Min shoppingnerv har vibrerat igen. Lite nytt måste man ju få unna sig till hösten, fast nu är jag nöjd.





Ibland har ellos.se faktiskt sina stunder.


Kjol 65:-
Skjärp 65:-
Halsduk 99:-
Bh 50:-


Åååååh, jag längtar redan tills jag får hem allt. Kjolen kommer användas flitigt till allt möjligt i min garderob. Halsduken kommer visserligen få tävla lite mot 2 sjalar både i höst och vinter. Skjärpet bara för att det var billigt och passar till mycket samt bh'n för att mina gamla är aningen utslitna. Dessutom har hälften av mina underkläder gått och gömt sig någonstans.

Upp med tuppen i morgon för att åka mot skolan lite tidigare än planerat. Ska träna innan skolan. Känns välbehövligt nu efter 3 dagars totalångest över två nya bristningar. Ska köra igång m så mkt träning jag bara hinner.


En annan sak som jag precis fick reda på. Min lillasyster har numera pojkvän. Grattis till dem.

Fick precis ett rätt intressant brev ifrån UC (vad nu det är)
Handlade i alla fall om skulden som skall betalas in, väldigt välformulerat och svårtolkat...

Lite kul dock att brevet inleds med Almänna uppgifter om mig; Civilstånd: Ogift... nu börjar jag känna mig gammal, som att tiden runnit iväg och jag har klockan som motståndare. Ogift, jag är för fan bara singel. Men det är klart är man singel och har fyllt 18 kanske man döper om det till "ogift".


Namn: Mathilda Morén
Ålder: 18
Civilstånd: Ogift


Låter ju hemskt. Någon som vill bli min man?!

Då var man tillbaka i skolan. Känns som att sommarlovet var för länge sedan. Började med upprop sen blev det lite påminnelser i aulan och efter det tillbaka till klassrummet för att få busskort. 12.40 hade vi vår första lektion som var Filosofi - intressant säger vissa, urtrist säger jag... Var inte riktigt vaken den lektionen, tankarna flög åt annat håll. Lyckades även somna de sista 20 minuterna.

Efter skolan åkte jag till Jakobsberg för att avsluta min samhällstjänst och jag kan gladeligen säga att jag ÄNTLIGEN är klar med de där 90 timmarna. Nu är jag nästan fri, bara skadeståndet kvar och den delen då jag måste leva resten av mitt liv med detta i bakfickan. Både bra och dåligt. Var en riktig väckarklocka för mig.
Skönt att en del är över.


Kom hem precis och nu ska jag bara ta det lugnt. Börjar kl 12.40 i morgon med Engelska C, det ska bli intressant.

Jobbade igår och idag så har inte vart riktigt på humör för bloggen, som jag tidigare skrivit så kommer den igen på nytt nu i veckan. Förberett mig med skolmaterial nu på kvällen, kollat så man har pennor, block o.s.v. Kan ju faktiskt vara bra att ha ifall man vill komma ihåg vad som sägs på lektionerna, jag tillhör inte den gruppen människor som har super-duper minne så papper och penna fungerar alla gånger, för i varje fall mig.
Pennor och block att rekomendera alltså!


Vad ska man säga om i morgon då? Börjar 3:an, har lektioner redan första dagen. Blir Civilrätt B och Filosofi. Efter skolan ska jag iväg på möte med Terapeuten... Var ett par veckor sen nu. Känns skönt att få komma dit och prata av sig igen. Inte för att det hänt mycket utan för att jag vill tömma allt jag går runt och bär på i mitt huvud. Varje gång jag går därifrån känner jag mig svävande, som att inget tynger mig. Riktigt skönt.


Äe, nu blir det till att gosa ner sig i sängen och hoppas på att jag vaknar utvilad i morgon och har en bra hår-och-smink-dag... Tvivlar starkt på det, men hoppas kan man alltid göra.
Gonatt (K)

Provbild med kameran på nya mobilen, jävligt skart må jag säga... Eller vad tycker ni?

Nanne Grönvall: Att lära änglar segla

Jag anade aldrig hur stort det kunde vara
Så obeskrivligt, varje gång det skett
De var det vackraste mina ögon skådat
Det mest fulländade jag någonsin sett


Jag lärde mig konstens alla regler
Att vara mamma och Guds trygga famn
Att lära mina barn segla över haven
Och på bästa sätt ro båten i hamn


Men även den bästa båt kan sjunka
Och inget blir nånsin som förut
även den bästa mamma kan fela
Ge fel direktioner då hennes barn seglar ut


Ja, större blev livet än jag vågat hoppas
När jag lyckats ge liv till alla 3
De är det vackraste mina ögon skådat
Det mest fulländade ett par ögon kan se


Jag kämpar nu för att lära mig
Att vara Gud över mina änglar små
Och vill man så har jag fått lära mig
Finns alla chanser att det ska gå


Men även den bästa båt kan sjunka...


Mina älsklingar ni seglar nu
På havet som är ert liv
Så småningom ska ni ta över rodret
Jag vill bara ge er rätt direktiv


Ni är de jag älskar mest
Så innerligt, så varmt och hett
Att lära sina änglar segla över haven
Utan att skada dess vingar är inte lätt.

Jaha ja, då var det en ny dag, även känd som den sista dagen på lovet. Fick man sova ut? NÄEEE. Folk måste verkligen hata mig. Ingen respekt för andras sömn. Nu är jag i alla fall uppe efter att ha lovat Jennie att komma förbi en sväng.


Som det ser ut just nu ska jag även till Jakobsberg och käka ikväll, men vi får se hur planerna ser ut senare, nu ska jag äta frukost och sen dra iväg.

Vart i skolan och skrivit prov idag. Kändes bra men fattar inte riktigt hur jag tänkte, försvårade allt för mig. Skulle bevisa mitt vokabulär genom att skriva en novell som handlade om 10-åriga Emilia... En 10-åring har ju inga vida tankebanor direkt. Jaja, hoppas det gick bra.


Åkte till Solna Centrum en stund när jag skrivit klart. Skulle byta en tunika. Köpte även en transparent skjorta i svart och i farten ryckte jag med mig ett 2-pack Leggings. Behöver jag faktiskt.






Ljus skjorta/tunika 149:- H&M
Transparent, svart skjorta 99:- H&M
Leggings 30:- H&M

2 HELT olika looks för bara 278:-
Blir ju totalt 2 olika utseenden för under 200 kr
Tänk elkelt och handla smart.


Jag kommer matcha den svarta skjortan till jeans/leggings och svart spetslinne, den ljusa skjortan till jeans eller leggings. Samt addera accessoarer, kommer bli guld till den ljusa tunikan (färgen är begierosa) sen tänkte jag dra till lite nitar till den svarta.

Äntligen gick det att få upp bilderna :O Blev inte alla på grund av dåliga minspel, suddiga bilder och röda ögon. Men här har ni ett par bilder ifrån firandet av min födelsedag.

Köpte telefon idag. Nu kan ajg äntligen smsa igen. Kul att överraska sig lite själv också. Var helt inställd på att det skulle bli en Experis mini pro men när jag gick ut ifrån butiken hade jag en HTC Wildfire i väskan. Ångrar mig inte en sekund. Jobbigt bara att hälften av alla gamla nummer är sparade och typ ALLA facebookkontakters telefonnummer är inlagda :O

Någon som vet hur man tar bort dem? Har liksom inget behov av att ha "Abdul Abodidab's" nummer inlagt (påhittat namn, men ni fattar vad jag menar).

Det här går inte. Somnade klockan halv 5 i morse och nu är man uppe redan kvart i 10. Helt slut i huvudet. Jag fattar inte riktigt hur jag hade tänkt att hinna med allt idag.

Pluggat hela dagen och början av natten, blir en eller 2 timmar till. Känner jag Jennie rätt så ringer hon och väcker mig omkring 9 i morgon. Kommer vara ett vandrande lik framöver. Lovar att bloggen kommer igång igen när skolan börjar på måndag, just nu har jag för mycket i görningen.


I morgon ska jag plugga, köpa ny telefon och plugga ännu mer. Kan bekräfta nu att jag pluggar förgäves. Finns inte en chans i världen att jag är klar till på torsdag. Böckerna är inga problem. Inte läsloggarna heller. Debatterande texten går att ordna ihop men filmanalysen... Den där jävla filmanalysen drar ner mig i skiten. Inte en chans att jag hinner få den gjord i natt eller i morgon.


Stress och ångest, magont... Fattar inte när man ska få ta det lugnt och bara andas in och ut i normal takt istället för att hyperventilera, som man gör nu.

Happ, inga bilder dök tydligen upp igår... Lade in ett jätteinlägg med bilder och text, gör ett nytt försök i morgon då. Skulle gjort det nu men fick en överraskning, jag inte tyckte om, att ta itu med när jag kom innanför dörren. Uscha, nedstämd, ledsen, knäckt och Gud vet vad.


Face to face-talk med Kari i köket med stängd dörr. Inte första gången det händer, men just den här jävla gången fick det räcka. Tidigare har jag bara svalt allt men nu var det nog med sånt. Fick visserligen svälja en hel del nu med men gjorde iaf min röst hörd nu. Hon fick även ett par tårar att träda fram, första tårarna som fallit sedan i Maj och det gjorde bara ont.


Jag ville inte sitta där och gråta. Jag vill gråta över viktigare saket. Jag VILL ju gråta ut men inte där och inte över det som sades då. Jag vill släppa ut allt vid rätt tillfälle och än vet jag inte ifall det rätta tillfället någonsin kommer. Men en dag ska jag gråta ut, bara inte idag.

Bloggtorka den här helgen... Men ikväll laddar jag upp bilderna från min födelsedag och utgången i fredags. Inte de vackraste men det får gå för den här gången. Kan ju säga att det var tur att det inte var så många fler som kom då det var 20-årsgräns på Underbara Bar och Limewrick (eller hur det nu stavas.) De flesta som var bjudna var 18 år. Vakten var inte allt för glad när hon fick släppa in 4 st 18-åringar när jag sa att det bara var 2. Men jag hade i alla fall roligt, jag hoppas ni som var där kan säga det samma.


Tack alla för en underbar Fredag!!!

Då har man fyllt 18 då... Kändes verkligen som att hela världen var min igår. Kunde göra precis vad jag ville och tydligen trodde jag att jag var en odödlig Superwoman. Var nära på att bli överkörd ett flertal gånger.


Åkte hem till mamma omkring 13-tiden igår för att hjälpa till att fixa inför kalaset. Sen kom gästerna runt 7... Alla förutom min morbror. Blev riktigt besviken. Efter att ha ätit världens godaste Taccopaj, kladdat med en supergod frukttårta och lyssnat på mormors predikan om hur otroligt farlig alkoholen är, fick jag och Jasmin skjuts hem av min kusin.


Blev en snabbsminkning och ett klädbyte sen var vi på väg ut. Daniella hoppade på vårt tåg mot stan och väl framme var det bara att hitta ett rellativt billigt ställe som hade öppet ett tag. Gav upp det billiga och satte oss på After 8. Blev en cider och en Bacardi Breezer, lagom för att känna sig som en 18-åring. Inväntade Daniellas killkompis och hans tjej, pratade en massa skit och kollade SL. Skulle nämligen kommit hela vägen hem om jag åkt vid rätt tid. Vi sprang till McDonalds vid Slussen en stund också för att snaska på något, fick min milkshake gratis för att jag bad så vackert och fyllde år. Fick visserligen visa fram leg för att han skulle tro mig.


Äventyr när man skulle på toa i alla fall eftersom de tar betalt för det på donken i slussen, fick springa upp för värsta långa trappan som var omringad av råttor. Hittade en lämplig plats och sprang sedan ner hela vägen medan råttornas pipande ekade omkring mig. Ryser bara jag tänker på det.


Nattbussen från stan går en gång i timmen mot Märsta men jag måste byta buss i Rotebro och den gick bara en gång per natt, insåg jag efter att ha suttit och väntat i 40 min på nästa buss som aldrig kom. Blev till att gå en långpromenad hem, tog bara 45 minuter. Då powerwalkade jag hela vägen. Lagom ansträngande när man bara vill sova. 05.20 stod jag utanför ytterdörren dödstrött. Kastade mig i säng direkt, eller ja, nästan. Loggade in på Facebook först och sen sov jag som en stock.


Bilder ifrån igår kommer in lite senare. Har ingen ork för tillfället.

Ja må jag leva, ja må jag leva, ja må jag leva uti hundrade år. Ja visst ska jag leva, ja visst ska jag leva, ja visst ska jag leva uti hundrade år...


Nu har MIN dag kommit, symboliskt sett. Men idag är bokstavligt talat inte min dag. Vaknade upp med en örsnibb dubbelt så tjock som den andra, använde fel schampoo i duschen så nu har det torkat ur helt och jag kommer se ut som en risbuske. 
Vad vore väll en dag utan problem?


Men idag fyller jag faktiskt år och behöver inte längre hålla legitimationen gömd. Känns som att det blir en lång dag som avslutas någon stans i stan.

Precis kommit hem. Började med att hämta en bok i skolan, tidigare idag. Sen överraskade jag mig själv genom att åka ut till outlet för att gå in på Mediamarkt och kika mobilpriser. Fick jämföra en del olika innan jag bestämde mig för vilken jag ska köpa från Elgiganten. Efter det åkte jag till Jakobsberg och bestämde träff med min syster i Barkarby. Hon skulle träffa André och åka till stan så jag hakade på.


När ett par timmar passerat åkte vi tillbaka till Jakobsberg, André hem till sig och jag & Felicia hem till mamma och pappa. Åkte och handlade, kollade på tv och så vidare.


Fick se min lönespec precis.. Blev riktigt glad faktiskt. Trodde att jag bara skulle få ca 250:- men blev närmare 800:- inte mycket men bättre det än en skrattretande lön på 250. Jobbade ju trotts allt bara 1 dag i juli. Resten var betald semester. Synd att de pengarna kommer nästa Onsdag, vill nämligen ha dem nu så jag kan ta en öl i morgon.


Nu handlar det ju bara om minuter innan datumet slår om till 17:e och jag blir 18 år, är faktiskt lite pirrig i magen *hihi*.

Vart en lång dag - äntligen är den slut.
En låt som alltid gör mig lugn och glad är Sunshine Reggae... Ett plus för att videon är så härlig.

Jobbade igår och idag så har inte orkat blogga något. Orkar jag inte nu heller, är helt slut. Stått nere och hjälpt moster med maten, som inte är klar än... Jag är hungrig som ett djur och trött, blir nog läggdags efter middagen så man orkar upp i morgon. Jobbar från 11.30-18.30 i morgon, snacka om att jag kommer vara helt död när jag kommer hem.


Och på måndag ska jag till skolan för att hämta en bok, har prövning 26:e. Men en dag i taget så går nog allt bra.

Rumsrannsakan gick bra. Bara allmänn oordning eftersom allt som legat på sängen var slängt till höger och vänster på golvet. Mattorna var inte heller helt perfekta, för att inte tala om sängen som stod en ordentlig bit ifrån väggen.


Blev till att låsa dörren för att känna sig ett uns tryggare. Hoppas den förblir låst till på tisdag då jag kommer hem och kan låsa upp den själv. Förhoppningsvis blir lakanen bytta då som det är sagt. Ryser i hela kroppen av det som hänt. Känns en aning otryggt trotts allt.


I morgon ska jag jobba 11.15 - 14.45, hoppas jag vaknar i tid imorgon då eftersom jag inte har någon väckarklocka. Jävla telefonhelvete, var den tvungen att pajja just precis nu? Problem kommer sällan ensamma som sagt var.

En dag som började med stress för att sedan övergå till illska slutade i uppgivenhet och orklöshet...



Ska ta allt från början; Vaknade vid 12 i morse och fick bråttom iväg till Jakobsberg för att kolla om man kunde fixa min telefon. Hoppade in i duschen lite snabbt och gjorde i ordning frukost som jag åt på vägen till bussen. Åkte hem till Kari för att hämta kvittot till min telefon.


Gick in i hallen och såg att min dörr till sovrummet stod på glänt och att min rullgardin var neddragen. Jag hade lämnat rullgardinen uppe och dörren stängd, när jag "flyttade" hem till min moster. Men det var inte det värsta. Inne i mitt rum såg jag att det satt en tjej nedanför min säng, frågade om jag fick komma in och hämta en sak och hon sa att det var "okej" (hade gått in i alla fall, mitt rum liksom). Så jag gick in och hämtade kvittona, då såg jag att det låg två tjejer till i min säng... Blev fly förbannad och gick därifrån utan ett ord.


Ringde mamma på väg till bussen för att berätta och på något sätt få hjälp med hur jag skulle göra. Hon sa att jag skulle ringa min soc. Eftersom jag ska kunna känna mig trygg i mitt fosterhem, vilket jag inte gör nu då det känns som att de tjejerna inkräktade på min privata egendom, ringde jag till min soc som skulle ringa upp mig sen. Ringde en jäkla massa samtal hit och dit för att få hjälp.


Min soc-tant ringde upp mig efter ett tag och sa att hon skulle ringa och prata med Karis son, försöka få tag i Kari och sedan ringa min moster och tillbaka till mig. Karis son fick förklara vad som hänt och sedan ringa mig för att be om ursäkt, jag och min moster ska åka hem ikväll och kolla igenom mitt rum så att allt är kvar. Kari ringde mig ifrån Iran för att fråga vad som hänt och jag förklarade lite kort, hon tyckte inte heller att det var okej. Jag har smycken, parfymer och prylar för fleeeera 1000 kronor, efter det som hände på nyårsafton med min stulna iPod och parfym är jag jätterädd om mina saker.


Men nu var allt löst (förutom kvällens hembesök som väntar) och jag kom fram till jakan, gick in på Expert där de självklart sa att min display var knäckt och att det inte skulle gå på garantin. Har ju ingen försälring satt på den heller. Men tydligen skulle hemförsäkringen täcka dock går självrisken på 1000 - 1500:- Det har inte jag råd med, skulle förrästen ta ca 4 veckor innan det var klart. Så det blir till att köpa en ny telefon nästa vecka... Alla släktingar är ombedda att köpa presentkort på Expert, känns så jä*la onödigt eftersom jag gärna önskat mig andra saker som kan underlätta min flytt till lägenhet om ett år.


Efter Expert träffade jag Amanda. Vi satte oss uppe på Tasty's för att hon skulle äta något. Satt där och pratade i över en timme om allt och ingenting. Redan då kände jag mig uppgiven över att det inte gick att göra något åt min telefon, orklös efter att ha varit arg nästan en hel dag.


Nu sitter jag och väntar på min moster. Trodde att hon skulle vara hemma för en timme sen redan men icke. Blir väll middag innan vi åker hem och rannsakar mitt rum.

Moster kom och hämtade mig precis efter gårdagens inlägg. Kunde inte ta mig in på internet eftersom hennes nätverk krävde lösenord. Men nu är jag uppkoppad och allt är som det ska.


Telefonen funkar fortfarande inte och jag börjar bli orolig intör helgens arbetsschema eftersom jag inte har någon väckarklocka. Får försöka fixa något i morgon. Kanske måste åka för att lämna in den snarast.


Idag har jag; pluggat, kollat film, lagat mat och läst igenom färdiga arbeten. That's that liksom. Kunde hänt mer men ibland är det bara lugnt.

Då var väskan packad, för vad som känns som tusende gången den här sommaren. Tre Väskor som följer med nu. Har tvättat sista maskinen tvätt och även hängt upp den. Nu väntar jag bara på att min moster ska kontakta mig så jag kan bli hämtad. Tiden går ju som vanligt segt när man väntar på något.


Ikväll blir det väll lite plugg och läsa igenom det färdiga materialet. Ska nog gå snabbt.

Idag flyttar jag hem till min moster och ska bo där i 7 dagar, vilket ju betyder att jag åker hem på min födelsedag. Ska packa hela dagen så kommer hon och hämtar mig ikväll. Nya adressen blir ca 2-3 km ifrån mig.


Datorn åker med så jag kan blogga vidare därifrån. Dock blir det inte allt för intressanta inlägg, ska plugga en del under min vistelse hos moster. Har svenska A- prövning om 2 veckor.


Det här blir en ganska lång dag. Ska packa, åka till Solna och handla och sen åka till moster. Måste tvätta kläder som Kari slängde ur tvättmaskinen igår och under den timmen får jag inte lämna huset så runt 14.30 kan jag åka mot Solna.

Hinner inte åka iväg med telefonen idag, får göra det i morgon eller på fredag då jag ändå ska jobba.

Mobilen paj igen då.


Eller den här har aldrig vart paj egentligen, den förra var knasig hela tiden så fick ut en ny på garantin och nu har den nya pajat. Displyen på insidan ser ut som en Tv-ruta som spelar en dammig film (ränder som går uppifrån och ner.) En kompis var hit och kikade på mina högtalare, lyckades få basen att fungera. När han åkte hem pajade telefonen. Kan ju möjligen skett under tiden också men det vet jag inte. Den är i alla fall trasig.


Kan ju svara i telefon och ringa samtal ifall jag kan nr utantill. Men skicka inga sms till mig.
Ska lämna in telefonen i morgon så får vi se vad dem säger.


Illa att den pajar just idag när jag haft samtal om skulder och behöver pengar till annat. Fyller ju år om 8 dagar också och vill inte ha en telefon i födelsedagspresent även fast det kanske är enda utvägen att få en nu. Vi får se vad som händer med allt.

Pratade med kronofogden precis och ja, betalar jag bara hälften och sedan resten utav skulbeloppet så har jag rätt att kräva de andra på deras fjärdedelar. Så i slutänden har jag bara betalat min lilla del.


Frågan är då ifall man vågar lägga körkortspengarna till kronofogden och sen ta körkort för de pengarna som jag ska ha tillbaka, eller ifall det tar flera år att få de pengarna. Då kan det ju vara för sent för körkortet. Är i vilket fall tröstande att man får pengarna tillbaka.

Nu har jag tråkigt igen fast hela dagen har ju passerat?


Trodde ni ja, jag har nämligen vänt på dygnet så nu börjar det bli kväll för mig. Läggdags runt 3-4 någon gång. Blir väll lite film, musik och msn för min del tror jag.


Min lillasyster har blivit kidnappad, hon skulle på Bio och nu är hon spårlöst försvunnen. Blir till att sitta uppe och vänta tills hon kommer hem, då ska jag sitta med fingertopparna mot varandra i köket, kolsvart ska det vara. Sen ska jag tända ficklampan när hon går förbi och sen blir det korsförhör. Får ju inte tag i henne.


Saknar min syster. Skulle inte förvåna mig om den tjockisen blev hungrig och ville äta efter filmen -.-

"Varje gång är som den första gång vi sågs
Även om det är över nu
Allting har förändratas
Men du finns kvar
Allt var svävande men nu så ser ja klart

Mina minnen höll mig uppe varje dag
Du är som att andas för
Jag gav aldrig upp dig när du försvann
Långa dagar blev till nätter sen till år"


Vet att du inte läser min blogg mer men mitt skrivande upphör inte för det. Har läst alla inlägg jag skrev i Januari och Februari; osäkerhet, rädsla, kärlek och svek är bara några utav de känslor jag skrev om. Jag har inga känslor för dig längre. Jag saknar bara en del av det vi hade. Jag saknar bara en famn och ett par läppar. Jag saknar en trygghet. Till viss del saknar jag även dig.

En famn och ett par läppar kan vilken kille som hellst ge mig. Jag behöver inte dig. Det har jag äntligen förstått men det är tomt utan dig. Det finns en saknad och ett ånger inom mig.


...Och fortfarande efter mer än 2 månader är det inte tillräckligt

What to do?


Skitväder utomhus, trött och snuvig. Frågan är om man verkligen orkar med en dag i sängen. I morgon har jag massor att göra. Då ska här tvättas kläder och packas väskor. Flyttar hem till min moster för en tid eftersom Kari ska åka till Iran. En väska med dator och tillbehör, en med arbetskläderna och skolböckerna och en tredje med vardagskläder.


Då var det löst, åter till dagens problem... What to do? Några förslag?

Nyktert tillstånd VS Onyktert tillstånd.

Bilden till höger är oredigerad bara att jag i paint tog bort bakgrunden för att någon står och gör en rätt störd min. Gillar dock mina ögon på den bilden.

Vissa tror ju att jag går runt superfixad varje dag. Sanningen är att jag i stort sätt alltid är osminkad. Sminkar jag mig till vardags brukar det se ut som bilden till vänster. Till fest lägger jag ner mer energi, som på bilden till höger, för övrigt är den ifrån förra fredagen. Hade ju svartmålade ögonlock vilket inte syns i kameravinkeln. Poängen var att jag kompenserar mitt vardagliga naturella jag med ett superfixat och spacklat jag till fest.


Bilden till vänster är från idag, firade som sagt min lillasyster Felicia som fyllde 17 år. Massa släktingar och vänner. God mat, trevligt prat och ganska hög ljudvolym. Så ska det vara. Mamma dök inte upp - I wonder why *himlar med ögonen*.


 Sveken från henne börjar bli för många. Jag tar inte åt mig personligen, jag undrar bara när hon ska förstå att hon har problem och ta hjälp för det. Hon är ju en fara för sig själv, vilket är socialförvaltningens krav på att man ska tvångsbehandlas. Tyvärr uppfyller hon inte alla rekvisit för det, en hel rad sådanna som skall uppfyllas för att anses som fara. Jag menar; hon bryter fingrar och revben, halkar och ramlar, råkar ut för olyckor och allt på grund av alkoholen. Men fortfarande är hon inte en fara för sig själv? Hur tänker folk, nästa gång kanske hon bryter nacken och då var det inte fara för sitt liv?


Jag är trött på hur lagar och regler ser ut. Jag vill göra skillnad. En människa som inte är kapabel till att fatta sina egna beslut borde anses vara i behov av hjälp om det beror på droger.


I alla fall tur att hon inte kom hit. Blev ett lugn födelsedagsfirande. Jag hoppas det blir lika lugnt när jag fyller år, även fast mamma är närvarande då.

Idag fyller min lillasyster 17 år. Vilket betyder att vi nu är tre 17-åringar boende under samma tak, fast bara under 10 dagar för då fyller jag 18.


Jasmin kom hit för en stund sedan och har börjat baka på Felicias tårta. Kommer en hel del folk hit ikväll för att äta middag, fika och sjunga "ja må du leva".


Vad har jag gjort hitills idag då? Ingenting. Sovit, välkomnat Jasmin och sedan kollat på medan hon bakat. I för sig var jag rätt duktig och stoppade in disk i diskmaskinen. Sitter i mitt rum och pumpar musik nu, tror det blir till att glo på film snart och fördriva tid. Tiden har någon konstig förmåga att gå långsamare när någon fyller år.

Kollat på film med syrran för att inviga det nya ljudet. Efter filmen sprang den här oinbjudna gästen omkring på mitt golv. Jag höll på att kräkas på plats, blev skakig i benen och trodde att jag skulle svimma. Jag och Felicia tog på oss våra löperskor och utrustade oss med en varsin krycka innan vi gick tillbaka in i rummet för att hitta den bortjagade äckelpottan.

Med lite sammarbete (mestadels från felicias sida) lyckades vi döda spindeln/monstret. Nu har jag spindelslämm på min matta men liket kastade jag ut genom ytterdörren varpå jag stängde mitt fönster för att slippa fler "nära-döden-upplevelser".

Ska kolla en till film och försöka smälta den här tragedin.

Fick en födelsedagspresent i förskott av mamma och pappa idag (är ju faktiskt 11 dagar kvar till min födelsedag).
Nu jäklar blir det bra ljud till datorn. Tyvärr möttes jag av första problemet redan när jag öppnade sladdförpackningen. Såg nämligen att det var 3 kontakter, min laptop har bara 2 ingångar... Så jag måste köpa en adapter som gör att jag får 3. Kunde i alla fall koppla in sidohögtalarna med hjälp av en kontakt. Och ljud är det absolut, kan jag säga, trotts att det bara är de 2 minsta högtalarna som är kopplade (de 2 understa till vänster på bilden). Längtar verkligen tills jag kan koppla in de resterande 3 högtalarna, då jävlar blir det åka av.

För övrigt börjar jag må lite bättre. Kanske är för att jag är så glad just nu - är det därför så slår det tillbaka när jag lägger mig och jag blir jättedålig igen. Men så länge jag är glad tänker jag sitta här och njuta av min lilla dators stora ljud.

Fortfarande sjuk. Legat o kollat på film hela dagen.
Mamma ville köra mig till läkaren för min förkyldning, känns lagom larvigt. Blir dät värre får man väll kolla upp det, men än behövs det inte. Så hon hade smsat Kari och skrivit att jag sagt att hon inte bryr sig. Så kom Kari hem nyss och tog ett snack med mig... Fick praktiskt taget en mindre utskällning för att jag sagt till mamma att jag var sjuk.

Fattar inte ibland... Man får ju disskutera om allting känns det som. Kan man inte bara få leva en dag utan tillsägelser hit och dit. För jag är ju inte sämst på allt.

Ställde mig i bostadskö igår, hela stockholmsområdet. Så jag hoppas att jag hittar en lägenhet till efter gymnasiet. Så får man skälla ut sig själv om man inte tar tag i sin egen skit.

En annan sak som bara stör mig idag är folks attityder. Jar inga egentliga exempel men alla jag pratat med idag har låtit uppkäftiga. Orkar inte.

Inget vidare blogghumör den senaste tiden. Åkt på en ganska regäl förkyldning nu efter helgen. Känner verkligen av den i alla delar av kroppen, värst är örnon, näsa, hals och huvud...

Hoppades på att magsjukan skulle försvinna så jag kunde jobba till helgen, men det ser mörkt ut nu. Ont i lungorna också för att jag har värsta rossliga hostan. Känns jobbigt det här. I morgon kommer Jasmin hit för att baka tårta till Felicia, jag sitter nog bredvid och knarkar te med mjölk och honung. Ska ringa jobbet och säga att jag blir hemma i helgen.

Hatar att va sjuk!

Feberyrat hela dagen. Sovit och kollat på film har stått på dagens schema.


Drömde en jättekonstig dröm inatt, har drömt den 3-4 gånger förut också. Handlar om min bästa vän och hennes familj, om någon konstig filur som påminner om bolibompadraken, som egentligen är en slags poltergeist. Så fryser min kompis till is eller förstelnas vid synen av poltergeisten, så måste jag se till att rädda henne ur det tillståndet med hjälp av ett medium som heter Rosie och min kompis mamma. Anledningen till att poltergiesten uppenbarade sig och förstelnade min kompis är för att hennes mamma visar för mycket kärlek till sin familj och sina barn. Då ska jag stå i hennes famn öga mot öga med poltergiesten för att bryta kärleken som hon utsöndrar.


En massa detaljer som jag utelämnat eftersom ni ändå inte skulle förstå miljöbeskrivningen om jag säger att det var ett hus, där min kompis bodde, en trädgård och en bod som hade sin dörröppning i samma vinkel som min kompis fönster. (Eller förrästen gör upp er egen bild.)


Jag var och hälsade på min kompis som berättade att det kvällen innan suttit en man i boden och sett ensam ut, så hon kunde inte sova nu. Så kom kvinnor ifrån polisen och pratade med hennes mamma om att de skulle ringa ett medium. Rosie kom och sa att ända sättet att få veta mannens rörelsebana och vf han satt i boden var ifall man hällde talk överallt i boden. Vi såg hur mannen gick in och satte sig i boden och alla gömde sig förutom min kompis som var lockbetet och skulle lägga sig för att sova.

När vi morognen efter vågade oss fram för att se rörelsebanorna såg vi att han gått ifrån boden in i huset, vidare in i min kompis rum och där hade han på något sätt väckt henne. Hon sitter upprätt i sängen med en förvriden, shockad blick. Hon är kall och stel, helt vit utav talket och hennes bror sitter bakom hennes rygg och kramar om hennes hals. Rosie pratar med hennes mamma och sedan med mig. Hon förklarar att mamman ger sina barn för mycket kärlek och att det är därför poltergeisten är där... För att ta ett barn ifrån henne, så hon kan få känna sig lika ensam som han.


Det vi ska göra för att rädda min kompis är att hennes mamma håller fast mig medan jag möter poltergeistens ögon och ska tvinga fram allt hat jag känner inom mig... Här brukar jag vakna kallsvettig, med ett ryck och känna hjärtat dunka hårt och snabbt. Det är som att blodet frusit till is och jag är rädd för att somna om... Men jag somnar alltid om, och just i den här drömmen kan man inte börja tänka på annat. Jag tvingas stå där och möta hans gula ögon. Jag kämpar för att ta mig loss ur min kompis, mammas grepp. Jag vill bara springa därifrån men jag kan inte göra någonting.


Jag står som en mur mellan ensamheten i poltergeisten och kärleken i min kompis mamma. Jag är hatet. Jag är tomheten. Jag är hoppet. Jag är kärlekens enda räddning. Men jag får aldrig se min kompis vakna upp igen. Jag får bara se mig själv helt nedbruten och orklös i hennes mammas grepp när poltergeisten smulats ner till sand och blåst iväg. Då släpper hon mig och springer in i min kompis rum medan jag ligger i en hög på köksgolvet och Rosie kommer fram för att klappa mig på axeln och säger "Ensam är man ingenting", varpå jag tar mitt sista andetag.


Tror det var 5:e gången jag drömde det och jag mår illa varje gång. Den är riktigt hemsk.

Vakna upp sjuk när man ska till jobbet = HEMSKT...
Skulle städat och tvättat efter jobbet. Även slängt in bilder här men nu blir det en heldag med film i sängen. Bilder kan komma upp i kväll ifall jag får ett dunst av ork. Nu ska jag försöka orka mig in i badrummet för att fortsätta vara sjuk o sen tvätta håret.


Någon som har ett tips på vad man ska göra om man är jätteblyg och inte vågar ta kontakt med en person? Känner mig helt lost. Jag brukar ju inte vara blyg annars... Vad har hänt :$

Får än en gång be om ursäkt då jag inte kan fullfölja dagens plikt. Skulle slängt upp bilder från festerna men jag ska upp och jobba tidigt i morgon, kom precis hem. Trodde det skulle bli tidigare, tyvärr. Dock slutar jag jobba 14.30 i morgon och är hemma till halv 4, då kan ni räkna med att bilderna spikas upp.


Vad kan man säga om festerna då? SJUKT JÄVLA KUL! Folk från överallt och massor med nya kontakter knutna. Kan ju säga att jag är glad att jag är social av mig, pinsamt vore väll annat. Kan väll säga att jag i runda slängar (med bakfyllan inräknad) vart full i 48 timmar. Ingenting att skryta om men man var ju jäkligt sliten mellan festerna. Nu är man nykter igen, har hjälpt Jennie att plocka burkar o skräp på fest nr2, käkat alldeles för mycket donken-mat...


Bilderna komemr som sagt i mrgon och då kan jag berätta mer "när känslan kommer tillbaks"


Take care